Trycket över bröstet har släppt något, men jag är fortfarande väldigt slut. Träffade min man på lunchen idag och vi gjorde några ärenden och jag fick be honom att sakta ner flera ggr. Känner mig så svag så svag. Vi passade även på att luncha ihop när han var i stan. På thaistället som jag har beställt catering från. Det var jättegott som vanligt. och som vanligt får man ändå lämna halva portionen för att de öser på mer än väl. Så min stackars matlåda med gårdagens stroganoff fick snällt vara kvar i kylskåpet. Insåg även att Robert led av värre nojja än jag. Han kunde inte ta på något när vi var ut och spritade händerna före under och efter vi varit ute på lunchen. Skönt att vi är lika knäppa båda två, så vi kan tycka synd om varann och dela oron.

Skulle vi vara en del i ett spel så skulle vi vara familjen hypokondri i spelet löjliga familjen,