sätts ständigt på prov...

Ibland önskar man att livet bara skulle vara enkelt, att det räckte med att få en fungerande vardag omgiven av en härlig familj. Ett jobb som man trivs med och trygg ekonomi. Allt detta har jag, och på ytan kan det tyckas att allt är sådär härligt som det borde vara... livet alltså.

Fyller snart 35 och de senaste 10 åren har skuggats av både det ena och det andra, en pappa som lever i en fantasivärld, en syster som hamnade i Fängelse, en värld med så mycket krig och elände lyckopiller och terapi, cancer som ploppar upp både här och där bland mina nära och kära och allt vad detta innebär.
Önskar att de kommande 10 åren blir lugnare, att man bara kan få njuta över det man själv kan påverka. För hur mycket jag än tränat på att tänka positivt så är det yttre saker som jag inte kan påverka. Nej nu räcker det!!

Att bara få leva, och att mina nära får må bra och vara friska? Är det för mycket begärt?