LÖSS!

Efter alla år med lusvarningar på dagis och skola så har jag trott att just vår familj varit imun. Ingen av oss syskon har någonsin drabbats och trots att nära vänner till barnen haft oinbjudna gäster i hårbotten så har vi varit förskonade.... ända tills nu....

I fredags upptäcktes en lus i Nellys hår och hela familjen (och huset)fick genomgå en ordentlig lussanering. Schamponering och ett evigt kammande...

Även om jag inte hittar något mer i våra hår så har det blivit en fix idé. Kan inte tänka på något annat och det känns som om det kryper överallt...

Sjukstuga på Gruvvägen

Nu är det krassligt i familjen, barnen har haft riktigt hög feber och såriga hesa halsar. De innebar att de missat en hel del aktiviteter, bl. annat så missade Nelly dagens Nobelfest i skolan. Då dukar de långbord i matsalen, blir serverade avskolans personal, delar ut priser och får glassbåt till dessert. Som kompesation för att ha missat detta evenemang hon så länge sett fram emot så skall vi fira hemma ikväll.

Jag och Robert skall göra massor av olika Tapas, duka fint och äta glassbåtar till efterrätt.

Trevlig Nobelhelg!

Lycka är...

att ha en syster. Det är stunder som nu när Johanna är borta som jag inser hur stor betydelse hon har för mig. Kanske jag tar henne för givet, att hon bara finns där. Men hon betyder så himla mycket. Det är henne jag ringer när jag är ledsen, förbannad, vill berätta något roligt, eller om det bara är tråkig reklam på tv och jag vill ha sällskap. När vi var små så var vi tajta som syskon är, pga ålderskillnaden så var det mest lek och sagor. Och jag var storasyster som både stöttade och förmanade. För att sedan när hon var tonåring och jag var ung vuxen så var vi vänninor. Vi busade, skrattade, åt och sov tillsammans.

Idag är vi båda mammor och har egna familjer, men vi är fortfarande en stor del i varandras liv, så det är väl en väldans tur att våra män och barn tycker om varandra de med. Idag är Johanna den i (den gamla)familjen som jag är närmast, och jag tror inte något i världen kan ändra på det.

Så kära syster kom hem nu!!! JAG SAKNAR DIG!!!

En bild på våra fina barn, och visst syns det att det är kärlek...

Första advent

Veckan som gick var intensiv på många sätt. Det var sjuukt mycket på jobbet och olika möten och aktiviteter som tog upp all övrig tid. Dessutom så jobbade jag och Robert olika tider så vi hade svårt att avlasta varnandra. Sen var det kalas och turneringar till helgen. Mitt upp i allt detta så skulle det bli första advent, något jag inte haft tid och ork att ens fundera över. Men som tur var så hade Nelly andra planer. På lördagen fick hon nog av vårt opyntade hus och beordrade mig att gå och hämta adventssäcken i garaget. Och vips så var det julstämning hemma. Hon var snabb med att sätta upp stakar, fixa adventsljus och sätta upp tomtar lite här och var. Och visst blev det vackert. Tur att man traditionsbundna barn.

Trevlig advent på er...