fredag 30 januari 2015

Detta skall bli ett bra år!

Nu har jag bestämt mig, 2015 skall bli ett bra år!

Farfars älskade sommarstuga som brann upp i somras, är nu vår. Eller ja tomten är vår. Så jag och mina systrar kan i den takt vi har tid och råd bygga upp ett nytt paradis som våra barn kan njuta av på samma sätt som vi gjort i alla år. Jag känner mig förhoppningsfull över att vi tillsammans kan klara den fysiska och mentala påfrestningen. Tillsammans är vi starka.

Vi är mer nära än någonsin att skaffa hund. Alla pusselbitar har fallit på plats, nu skall bara den perfekta hunden för vår familj födas.

Robert skall äntligen få operera bort sin tumör. Det är ju två år sedan han för första gången sökte vård för hans köl på halsen. Så det där med vårdgarantin tror jag inte ett skit på... Men nu skall det äntligen bli av och förhoppningsvis går allt superbra och vi kan lämna det bakom oss.

Flickornas nystartade brottarkarriär går lysande och hela familjen har hittat ett intresse som förenar oss och som vi kan glädjas av tillsammans.

Och jag har blivit bättre på att prioritera det som är viktigt.

fredag 2 januari 2015

Älskade unge

Lillan är förtvivlad för att hon har en mening som fastnat i hennes huvud. Vad är det då sa jag? - det är inte elakt, det är  karaktärsbyggande!!! Älskade unge...

tisdag 30 december 2014

Det är ditt liv

Och det är du som väljer hur du vill leva det!!! Därför väljer jag just nu att njuta av min fantastiska familj, mina kloka, roliga, vackra och otroligt kärleksfulla barn. Min fantastiska kärleksfulla man som älskar mig trots mina brister och fel. Och alla andra fina människor omkring mig, tack för att ni finns ❤️

måndag 24 november 2014

Kampen fortsätter

Mötet med företaget gick bra i den bemärkelsen att jag känner mig nöjd med mig själv. Jag fick fram allt jag ville säga och den bevissättning som jag anser bevisar att företaget inte agerat som de skulle. De själva hade ju en annan åsikt. Vilket jag hade trott att de skulle säga. Representanten för företaget gjorde självklart sitt jobb och agerade proffsigt under mötet, så det var inget att säga om det. Men då jag ändå hävdar efter att ha läst så många juridiska papper och paragrafer att det finns en chans till upprättelse så kände jag att jag ville få fallet prövat av en oberoende instans. Så jag har nu lämnat in ett ärende hos allmänna reklamationsnämnden ARN. Så får vi se vad dom har att säga då ord står mot ord.

Om inte annat så vet jag att jag gjort allt jag kunnat. Och om ARN skulle gå på min linje så är det ju fantastiskt!

måndag 17 november 2014

David och Goliat

Just nu känns det som om det är just det jag gett mig in i... att man som en liten människa har gått i strid med ett stort stort företag och hävdat via olika paragrafer att de gjort fel och att de skall riva ett dokument värt 650 000 kr. Men för de oskyldiga och drabbade så känns det som om jag måste försöka göra allt, och jag kan inte mer än försöka. Tärningen är kastad.. hoppas hoppas hoppas att det finns en mikroskopisk chans att jag klarar detta.

Kunde David så kan jag...

onsdag 22 oktober 2014

Halloweenfest

Nu är förberedelserna i full gång till Halloweenfesten som vi skall ha på lördag. Maten är planerad och till stor del inköpt. Och jag har hittat en massa dekorationer och roligt halloweengodis. Det är skönt att det finns så mycket i butikerna nu, även om det är roligt att göra all läskig mat själv så tror jag att det kan vara skönt att slippa stå i köket i så många timmar. Det får bli rätt så "vanlig" mat spetsad med karamellfärg och härliga dekorationer.

Barnen är taggade och är väldigt engagerade när det gäller hur saker och ting skall vara.
Hoppas att det blir en rolig fest och att jag har koll på allt.

fredag 17 oktober 2014

Sorg

Överallt hör man om människor som förlorar sina nära och kära alldeles för tidigt.  Barn som förlorar sina föräldrar, äkta makar som förlorar sitt livs kärlek och föräldrar som får uppleva det hemska i att begrava sina barn. Deras liv rasar samman, men långsamt långsamt klarar de av att orka leva. Sorgen i hjärtat blir lite lättare att hantera, och plötsligt kan de tom skratta igen. De kan sörja och försöka gå vidare...

Men hur skall man sörja och gå vidare när man förlorat sin pappa till spriten. Man kan inte sörja det tar aldrig slut. Hur förklarar man för sina barn varför deras morfar inte är närvarande. Varför han inte träffat dem på flera år... För att mamma inte orkar? För att mamma kan inte gå sönder av oro när hon behöver vara just mamma.  För att mamma inte kan hjälpa någon som inte vill...? 

Det gör ont, det gör ont hela tiden. Jag lär mig att leva normalt. Och fokusera... Vara lycklig och uppskatta det jag har. Men på sätt och vis känns det som om jag inte har någon pappa kvar, och kommer inte vidare...