bad boys bad boys...

...var det inte som ekade över Klackbergsbacken i lördags. Men nostalgikänslan infann sig ändå. Klackbergsbacken var vår fritidsgård hela vinterhalvåret. Jag och bästisen delade mycket hemlisar i liften upp till "trean" för att sen åka några svängar till "tvåan" stanna där, se coola ut, prata killar och åka ner.. om och om igen. När vi tröttnat gick man in och spelade kort i värmestugan. Hade man tur hade man med sig några kronor och köpte AKO-kolor, godast var de brun/vita med chokladmint smak.

Nu finna det inte längre några AKO-kolor, men minst lika goda banankolor hade de i kiosken när vi tog paus hela familjen efter att ha åkt årets första slalomåk.
Tjejerna var så duktiga, Nelly var lite osäker i början och tyckte det var otäck men undan för undan så fick hon in snitsen. Nova hon ville mest åka rakt ner utan att svänga. Så det var påfrestande för låren att ploga bakom och bromsa henne.

Nu längtar jag riktigt mycket till fjällen!!!

IBS

Blir mer och mer övertygad om min självdiagnos IBS. Då heller inte blodproven gav något resultat så beslutade jag mig att filtrera cyberspace med information. IBS var som en beskrivning av det jag upplever. Har skrivit ner en lista på saker kan skall undvika att äta och saker jag kan göra för att minska symptomen. Det känns redan efter två dagar bättre. Det svåraste utmaningen på listan av saker att undvika är kaffe. Har nu bara druckit en kopp på förmiddagen, och efter ett halvt dygn hade jag världens huvudvärk. Det får en att inse att det inte är det svarta guldet utan snarare det svarta giftet. Två kvällar i rad har jag dessutom somnat före 22.00, jag som inte haft en tanke på att vara trött innan midnatt innan.

Detta har jag förändrat:
Mindre kaffe
Inte dricka mjölk
Inte tugga tuggummi
Ingen kolsyra
inte äta bönor, lök, selleri, paprika, vitkål, äpple, päron och massa socker.

Dessutom så skall man slappna av, utöva yoga/meditation, undvika stress och motionera regelbundet... det har väl gått sisådär....

Hoppas hoppas hoppas att detta är lösningen

Somliga mornar....

är det jobbigare än vanligt att klara av morgonrutinerna. När jag vaknar trött och seg och flickorna är på sitt sämsta morgonhumör. Allt tar längre tid än vanligt, det är kallt i huset och frukosten jag ställer fram är fel, även om de dagen innan var sura för att jag inte kokat varm choklad så var det absolut inte vad det ville ha denna morgonen. Då gäller det att ta ett djupt andetag och inte tappa humöret för jag vet att det tar så mycket längre tid då och situationen förvärras.

Andas... andas....

Spenderbyxorna på

Jag tycker om att gå i äffärer på lunchen och småhandla lite. Ibland gör jag fynd och ibland blir det dyrt. Men oftast är det till barnen jag köper de dyrare sakerna och när det gäller mig själv så resonerar jag att det duger med detta. Men efter att ha tittat på mina nötta skor bra länge nu så smet jag in på skoaffärn, lockades av reaskyltarna och tänkte som vanligt att då kan jag passa på att unna mig något.

Men efter att ha provat flertalet kängor, och kom fram till att jag ville ha ett par bruna så provade jag ett par. Svindyra!! men så tänkte jag vaf*n, varför kan jag inet unna mig det!!! Sagt och gjort, jag köpte skorna.

Sen sprang jag upp på sportaffären och köpte rejäla skidsockor till Robert och barnen, Nova fick en ny fleecetröja och leggings, allt på REA.

En helg i jaktens tecken

En helg fullspackad med både det ena och det andra. Fredagskvällen började men tjejkväll! (och Sigge förstås) Men han är så liten att han får vara med på våra tjejkvällar utan att vi riskerar att han för hemlisar vidare.

Det var två trötta brudar som efter nio slocknade på varsin arm och jag fick bära in dem i sina sängar. Sen låg jag vaken.. och var vaken. jag jagade minuter till sömn. Började med att räkna.. om jag somnar nu får jag sova så länge.. det blev 211 minuters sömn innan det var dags att gå upp.

Lördagens jakt bestod i att jaga utrymme, vi packade ett helt hem, ett helt liv på 12 kvm. Kändes vemodigt men bra att vara delaktig och hjälpa någon man bryr sig om.

På söndagsmorgonen var det medaljjakt. Vi var och tittade på när över 70 duktiga barn åkte skidor. De var så duktiga och glada.

Efter det var det dags att åka hem och jaga dammråttor och fläckar. Storstädning stod på schemat, vi gick ut hårt och var otroligt effektiva. Men när vi kom till övervåningen så skulle vi äntligen ta tag i det där avloppet som rann så dåligt. Vi fick plocka isär en hel del mojänger innan vi fann stoppet. Efter den kraftansträngningen så blev det inte så mycket mer.

Däremot så hade tjejerna tinat upp och var skidsugna. Så vi tog en till tur till Klackberg där de åkte, varv efter varv. Och Nelly ville aldrig åka hem.

Sen var det söndagsmiddag med bakad potatis och en massa röror, Hälsoresan på tv, och efter att tjejerna nattats nybadade så tog det inte lång stund innan jag slocknade.... totalt utmattad.

Att vara förälder

Är det absolut bästa, underbaraste, häftigaste, roligaste, läskigaste, mest ångestfyllda jag varit med om. Det är något med kärleken till ens barn som gör att man skulle verligen göra ALLT för dom. Om någon är dum mot mina döttrar så förvandlas jag till en lejonmamma. Det är så självklart för mig att det är så.

Därför så är det lika ofattbart med föräldrar som inte känner på samma sätt. Jag såg på ett program om Jessika Anderssons uppväxt igår, hennes mamma var alkoholist. Hon sa så många tänkvärda och bra saker. Även om jag förstår att alkoholism är en sjukdom, en sjukdom som gör att man prioriterar och handlar annorlunda än vad man skulle ha gjort om man inte var sjuk, men ändå så kan jag inte fatta.

Fatta hur det det kan finnas saker som är viktigare än kontakten med sina barn.

Hugg, kiss och Klem

Det började med att Nova kom en dag och sa
-Mamma jag vill kissa dig!
Näää vadå??
Jooo sa hon och gav mig en stor puss!

Så nu när jag lämnar henne på dagis så skall hon ha hugg, kiss och klem
Folk brukar reagera lite först men förstår ganska snabbt att det är bara kramar och pussar det handlar om.

Att rädda världen på en måndag...

Sitter och lyssnar på barnen och Mamma som leker på övrvåningen. Det är måndag och då är det alltid samma sak som gäller, måndagsleken! Vet inte hur det uppkom riktigt men i minst tre år så har det varit samma sak varje måndag. -Mormor kommer, det är måndagsleken!!! Då förvandlas Mamma och barnen till häxor, superhjältar, Idoljuryn, olika artister eller vad de har lust med just den dagen. Det viktigaste är inte vad de gör utan att de får Mormor helt för sig själv och de leker, leker och leker....

telefonen ringde och Nelly sprang och svarade....

-Hallå det är Nelly, (tystnad) -Neeee det tror jag inte... (tystnad) - Nej du låter som min Moster! (tystnad) - Nääää Moster, jag hör att det är du som försöker luras.

Så fortsätter samtalet ett tag och då jag inte har någon aning om vem som ringer, så tror jag att det är Moster och Nelly som pratar.

Men efter ett tag så ser hon lite förvirrad ut, räcker luren till mig och säger, -Mamma, du får prata.

- Ja det är Jenny!
- Hej, mitt namn är Åsa Svensson och ringer från Boxer, jag söker Åke Karl Robert.

Då är det en stackars försäljare, men en väldigt speciell nästan tillgjord röst som ringer...

Vi skrattade gott efteråt jag och Nelly.

Hedersuppdrag

Igår fick jag den stora äran att vara barnvakt åt Sigge Lillprins!
Åkte hem till dem efter jobbet för en helkväll med gos och mys.

Han är ju en helt fantastisk unge, gladare och snällare barn får man leta efter. Även om han föredrog att vara på golvet och träna kryp i stället för att sitta still hos moster och gosa, men då var det bara att lägga sig på golvet tillsammans med honom, och som tur var så hade jag roliga örhängen man kunde dra i så jag kunde konkurrera med alternativet att ligga och bita i en plastkloss.

Såg en dokumentär en gång om en mamma som hade ett funktionshindrat barn som krävde otroligt mycket tålamod.. Hon kommenterade det med att hon som mamma var utvald att få just honom för att någon däruppe visste att hon skulle klara av det.

kanske var det samma sak med Sigge, att Johanna fick ett så snällt och lugnt barn för att hon skulle klara av det ;)

Nej jag tror att det är så att han är så trygg och föräldrarna är så trygga och bra att det är därför han blivit så fantastisk.

Eller så ville han helt enkelt visa sin bästa sida så att jag skulle vilja vara barnvakt igen.

Inte lätt att vara nöjd....

..med sig själv när man gång på gång får kommentarer som får en att tvivla. ´
Jag tycker själv att jag har kommit till den insikten att min kropp skall i första hand vara hälsosam, i andra hand ”snygg”! Jag är 32 år, väger 65 kilo och min kropp klarar av de krav jag ställer på den. Visst jag orkar inte springa en mil eller lyfta tungt på gymmet, men det vardagliga, och att motionera det klarar jag.

Jag tittar på mig själv i spegeln, jag har sladdrig mage, platt röv och påsar på armarna, men jag duger som jag är. Och min man tycker att jag är världens vackraste. Med rätt kläder och rätt humör kan jag tom känna mig riktigt stolt och nöjd över mig själv….

Men så händer det….

Att framför allt kvinnor kommer fram till mig och ge mig kommentarer med antydan om att jag är med barn.
I torsdags så hände det för sjunde eller åttonde gången i turordningen, denna gången var det en sköterska på vårdcentralen.

Direkt så börjar jag titta på min mjuka mage.. en mage som innan kommentaren var kvinnlig, mjuk och alldeles normal. Nu tyckte jag att den stod rätt ut och hånade mig. Känner mig plötsligt överviktig, otillräcklig och oattraktiv.

Hur skall flickor som växer upp idag någonsin kunna känna sig nöjda och stolta över sina kroppar när inte vi mammor kan det.
När vi kvinnor sänker varandras självkänsla med dumma kommentarer.

Konsten att få som man vill (3)

Då Nova hade haft mamma för sig själv hela dagen, och Nelly haft roligt på sitt håll så tänkte jag ta mig lite egentid med en bok. Har nämligen fått låna en bok av svärmor som jag inte kan slita mig från.

Så där satt jag i soffan och försökte läsa, medan Nova hela tiden pockade på uppmärksamhet. -Mamma, kolla på mig! - Mamma, kan du göra såhär?? -mamma, mamma, mamma!!! Efter att jag upprepande gånger svarat; - Nej inte nu, mamma försöker läsa den här boken...

Då kröp hon upp i mitt knä, stack in huvudet in under boken, log brett och sa: - Men mamma, du älskar väl mig mer än den där boken?

Då var det bara att kasta boken, gosa med min underbara unge, och konstatera att hon återigen lyckats med att få som hon vill.

Söndag

Då Nelly var borta och lekte hos en kompis och Robert hade natthelg, så var det en riktig Mamma och Nova dag! Vi åkte pulka i fjällen, besteg berg, gick på upptäcksfärd, var på picknick i gröngrädet, fikade vid lägerelden och hade sagostund med en massa gosdjur. Tänk vad mycket man hinner med, bara man har lite fantasi.

Efter att ha fått sitta 45 min i väntrummet pga överbokningar, och dessutom återigen fått en kommentar med antydan om att jag var gravid fick jag äntligen träffa doktorn. Som jag misstänkte så kunde han inte säga riktigt vad det berodde på men både han och jag tror att det kan vara IBS. Jag skall tillbaka på tisdag och ta en massa prover som de inte hade tid med nu innan helgen. De skall bla ta ett prov för att kontrollera min ämnesomsättning. Han sa något som jag inte hade en aning om, att man som allergiker ofta har dålig ämnesomsättning. DEt är ju något jag alltid har hävdat, då jag har otroligt lätt att gå upp i vikt. När människor omkring mig kan äta chips och godsaker dagligen så går jag upp bara jag tittar på en bulle.

Men min förhoppning nu är iaf att jag kortsiktigt blir av med den smärta jag har nu, så jag kan komma igång att äta igen, och på sikt kommer på vad det är så jag kan lära mig att leva med det.

Återförening

Nellys första lekkamrat bodde vi granne med när hon var liten. Det var bara en syrenhäck mellan de två och så fort de kunde gå så smög de igenom häcken till varandra. De lekte mycket på dagis och hemma på gården. Men när de blev sex år och började på skolan så skiljdes de åt. Olika klassrum och skolgårdar. Men varje gång de setts så har de varit så glada.

Nu under julledigheten från skolan så har flickornas fritids slagits samman och de har kunnat vara tillsammans hela dagarna. Så självklart ville de fortsätta leken nu på kvällen.

Så i skrivandets stund har jag två jätteglada busiga tjejer som lever rövare på övervåningen... Nova och jag får hålla oss undan här nere, vi myser och kollar på Nalle Puh och Heffaklumpen.

Den supersnälla för magen middagen intagen

Magstatus negativ....

Hopp om livet

I morse lyckades jag att äta en smörgås utan att få kramp i magen. Det verkar som om mina tarmar börjar sakta återhämta sig. Efter att ha blivit liggande med fruktansvärda smärtor efter nyårsmiddagen har jag sen dess inte vågat eller kunnat äta en måltid utan att må dåligt. Jag hade samma problem i januari 2001, åkte in och ut på lasarettet i stockholm och fick rådet att äta snäll kost en vecka. dvs inget fett, inget sött, inget starkt, inget stekt... lite buljong och kokt kyckling rekomenderade hon. Men den här gången har jag inte ens klarat av en mosad banan utan att ligga med kramp. Har levt på nyponsoppa och drickyoughurt på dagarna och utmanat mig med lite snäll mat hemma på kvällstid. Då jag mår hur bra som helst när jag inte äter så är det bättre att ta smällen hemma.

Igårkväll förberedde jag en kyckling i ugnen som blev så mör att köttet rasade av benen, den skall jag utmana kroppen med ikväll.

Blir det inte bättre till helgen får jag söka vård igen, men det blir väl som vanligt. - Återkom om det förvärras... varsågod att betala!

Nytt år!!

jag brukar aldrig vara den som har några nyårslöften, men igår när vi satt och pratade jag och Nelly så var det hon som ville att vi i familjen skulle bli bättre på att tänka på miljön. Hon ville att vi inte skulle åka bil i onödan och att vi skulle ut en dag och plocka allt skräp vi kunde hitta. Vi hade ett väldigt fint samtal om miljön och hur vi påverkar den och kom gemensamt fram till några löften vi tror att vi kan hålla.

1, Vi skall minska på onödiga bilresor
2, Vi skall dra ner på onödiga inköp
3, Vi skall ha en skräpplockardag
4, Vi skall dra ner på tv och datatid
5, vi skall bli duktigare på att släcka lampor
6, Vi skall välja mer miljövänliga alternativ i mataffären

De är så kloka barnen, och det ger mig hopp för framtiden.