Är det absolut bästa, underbaraste, häftigaste, roligaste, läskigaste, mest ångestfyllda jag varit med om. Det är något med kärleken till ens barn som gör att man skulle verligen göra ALLT för dom. Om någon är dum mot mina döttrar så förvandlas jag till en lejonmamma. Det är så självklart för mig att det är så.
Därför så är det lika ofattbart med föräldrar som inte känner på samma sätt. Jag såg på ett program om Jessika Anderssons uppväxt igår, hennes mamma var alkoholist. Hon sa så många tänkvärda och bra saker. Även om jag förstår att alkoholism är en sjukdom, en sjukdom som gör att man prioriterar och handlar annorlunda än vad man skulle ha gjort om man inte var sjuk, men ändå så kan jag inte fatta.
Fatta hur det det kan finnas saker som är viktigare än kontakten med sina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar