Inte lätt att vara nöjd....

..med sig själv när man gång på gång får kommentarer som får en att tvivla. ´
Jag tycker själv att jag har kommit till den insikten att min kropp skall i första hand vara hälsosam, i andra hand ”snygg”! Jag är 32 år, väger 65 kilo och min kropp klarar av de krav jag ställer på den. Visst jag orkar inte springa en mil eller lyfta tungt på gymmet, men det vardagliga, och att motionera det klarar jag.

Jag tittar på mig själv i spegeln, jag har sladdrig mage, platt röv och påsar på armarna, men jag duger som jag är. Och min man tycker att jag är världens vackraste. Med rätt kläder och rätt humör kan jag tom känna mig riktigt stolt och nöjd över mig själv….

Men så händer det….

Att framför allt kvinnor kommer fram till mig och ge mig kommentarer med antydan om att jag är med barn.
I torsdags så hände det för sjunde eller åttonde gången i turordningen, denna gången var det en sköterska på vårdcentralen.

Direkt så börjar jag titta på min mjuka mage.. en mage som innan kommentaren var kvinnlig, mjuk och alldeles normal. Nu tyckte jag att den stod rätt ut och hånade mig. Känner mig plötsligt överviktig, otillräcklig och oattraktiv.

Hur skall flickor som växer upp idag någonsin kunna känna sig nöjda och stolta över sina kroppar när inte vi mammor kan det.
När vi kvinnor sänker varandras självkänsla med dumma kommentarer.