Inte lätt att vara fem

- Mamma jag är inte nöjd med mitt liv.
- Va, men lilla gumman är du inte?
- Nej det är inte roligt alls
- Men stackars lilla gumman, vad är det då som är fel?
- Jo jag skulle hellre vilja vara ett djur!

Älskade unge

-kolla Moster vad jag kan!!!


Tror jag han försökte säga när han kom överlycklig med en klocka på huvudet

Ibland får man bestämma sig

Har nu i några dagar grubblat lite igen, men som av en händelse så ringde min läkare för att höra hur jag mådde då det gått ett halvår sen vi sågs sist. Just idag, just nu. Det var som om hon visste att jag behövde råd.

Vi hade ett bra samtal och det rätade ut flera frågetecken, och jag fick berömm över hur långt jag kommit med mig själv.

SKÖÖÖÖÖNT!!!

behöver pepp

behöver enegri, och en massa positiva intryck!!!
Känner att mina nivåer är rätt låga nu...
Men det är forthoppningsvis en tillfällig svacka.

I Morgon är en annan dag....

Söndag kväll och jag summerar helgen med ordet "nöjd". Har haft en hektisk lördag med innebandy och två kalas på lördagen och en slö söndag med lite skidåkning. Till råga på allt så har min älskade mamma varit hos oss hela helgen, Så man kan nu inte vara annat än nöjd.

Lycka är...

när ens kära make går ut i minus 20, kl 23.30 för att hämta en massa ved så jag har att elda med torr ved när jag kommer hem efter jobbet idag.

Det är kärlek!

Snodde med mig en extra unge från dagis idag, han var nöjd med att få åka i en stoooor stol.

Fick ett återfall....

Efter att under en längre tid kunnat hantera min "ordning och reda noja" Så föll jag på söndagsmorgonen tillbaka i samma mönster. Slalompjäxorna som stått i hallen i flera dagar utan att röra mig i ryggen, skapade nu så stor irritation att min kropp höll på att explodera. Det skulle putsas, städas, kuddar skulle puffas, och allt detta medan jag var på ett uruselt humör. När jag får dessa attacker är det som om jag inte kan tänka klart, att filten ligger rätt i soffan käns livsavgörande. Men samma filt kan vara slängd på golvet ett dygn utan att jag bryr mig när jag mår bra. Vill jag sitta med barnen och kolla på barnprogram i stället för att hänga tvätt så kan jag göra det.

När jag sen dundrade ner i tvättstugan så stannade jag upp och insåg att det är som terapeuten säger, det är bara jag som kan påverka mitt humör, det är bara jag som kan välja hur jag skall må.

Men lördagens besök hos syrran inanför murarna, hade rivit upp så mycket känslor och inre oro som jag förträngt.

Insåg att jag har en bra bit kvar tills att jag blir den Jenny jag vill vara och att det behövs väldigt lite för att jag skall falla tillbaka....

feminist, javisst!

Vill vi ha ett jämlikt samhälle så får vi snällt ta de negativa bitarna med. Men visst hade det varit skönt att tindra med ögonen, till mannen på verkstaden där jag köpte torkarbladet. Och när jag sen stod där på parkeringen, svor och förfrös fingrarna, då var jag bra sugen att fråga någon av mina manliga kollegor om hjälp.


Men envis som jag är, och med en önskan om ett jämlikt samhälle så fortsatte jag tills att de var på.

OCH DET KÄNNS SÅ SKÖNT!!!

Man vet att man är gammal när...

när man tvingar kassören på Systemet att kolla leg!

Han såg lite fundersam ut och sa bevis??? Så jag trodde ju självklart att han ville att jag skulle bevisa att jag hade åldern inne, även då jag såg så ung och oförstörd ut.

När jag glatt plockade fram mitt körkort, och tänkte att det var på tiden någon frågade då det var väldigt länge sedan nu, så skrattade han och sa att han menade om jag ville ha kvitto.

Men då tog han snällt mitt körkort och sa.. jag kan titta ändå, jag gissar på..... 78!!!

- Nääää 79!!! sa jag

Mysteriet på Gruvvägen

Jag har aldrig trott på spöken, vill att det skall finnas en logisk förklaring till allt och för att om jag trodde att de fanns så skulle jag bli så fruktansvärt rädd.

Men efter att ha haft en dotter som aldrig trivts på sitt rum och hela tiden påpekat att hon inte kan sova där och känner sig rädd, så anlitade vi igår en "spökpratare". Barnen var såklart inte hemma, och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag grep efter alla halmstrån för att min dotter skall vilja sova i sitt rum igen.

Han gick runt i vårt hus, visade ställen där det fanns positiva pelare, och pratade om att första planet kändes så bra. Sen gick vi ner i källaren...

- Här har vi det första spöket! Utbrister han, en man 67 år, och vi fick alla känna på honom. Spöket fick lämna huset och vi gick upp på övervåningen.

Redan i trappen sa han att det var en olustig känsla, ett tryck för bröstet och en vilja att inte gå upp. Vid översta trappsatsen stod spöke nr 2, en elak dam i 90 års ålders. Precis på den platsen min dotter säger sig vara rädd för att det skall komma upp någon på.

Hennes rum var en plats där han sa att ingen skulle kunna sova bra i, det var fullt med negativa pelare och energier. Han rensade det... I sovrum nr bodde en tjej som inte hade problem att sova sa han. Och det stämmer verkligen. Sen kollade han igenom resten av rummet och godkände dem. Tog bort spöke nr 3, även det en elak dam men något yngre.

Sen fick vi träffa våra skyddsänglar och känna på dom.

Vet inte vad jag skall tro om allt detta. Jag bestämmer mig när min dotter kommit hem och vi får se resultatet.

Men jag sov iaf gott i natt, ensam i huset.