dan före dan, före dan...

8 dagar kvar till julafton. Och till skillnad från tidigare år så har jag noll julstress.
Klapparna är köpta sedan länge, kranen är klädd och huset är städat. Nu kan jag bara njuta av dagarna som är kvar. Njuta av min fina familj, att få ha alla kära, nära och ett nytt år som står för dörren. Ett år som jag redan nu kommer att innebära en massa skoj!

Det är nu det vänder...

- mamma, jag älskar dig så mycket så om jag skulle berätta så skulle det ta hela livet. Och det är på riktig! 

Lycka 

Den sjukes enda önskan

Är att få vara frisk, och ens förälders enda önskan är att ens barn får vara friska. Barnen har åkt på något virus vilket ha resulterat i att de haft feber, hals och öronont i en vecka. I dag fick jag nog på att "vänta ut" och packade barnen i bilen och åkte till jourläkaren. 

Där blev de ordentligt undersökta och Nelly fick medicin. Hon hade en sänka pp 78 så jag förstår att hon är trött. Nova hade en sänka på 14 vilket "bara det" är för högt. Nu ligger de framför tv:n under ett täcke och dricker iskalla smoothies. Det enda Nelly får i sig. 

Måtte det vända nu... 

Ens värsta mardröm

Mitt i natten vaknar jag av ett jäkla liv utanför. En man bankar på grannens dörr och skriker med arg röst... -öppna!!!!! För faaaaan!! Han bankar och skriker och svär.  Tänker att det är en kompis till grannen men tycker det är olustigt att han är så aggressiv. Det hela fortsätter, och fortsätter. 10 min senare börjar han bli riktigt hotfull. Öppna innan jag dödar eeeer!!! Min man jobbar natt och barnen sover tack och lov. Börjar bli rädd, vad ska jag höra. Vem kan jag ringa? Polisen? Ringer 11414 inget svar. Då rusar  han mot vår ådörr. 

Måtte måtte måtte jag inte ha glömt att låsa... 

Pang! Någon rycker i handtaget. , bankar och skriker. Öppna!! Jag ska döda er!!! 

Ringer 112, jag darrar..  Blir svettig. Kopplas till polisen.. Det visar sig att grannen redan ringt. De är redan på väg. Jag är så rädd... 

Tänker han bryta sig in? Krossa glaset i dörren? Han bankar, sparkar och rycker i handtaget samtidigt som han skriker att han ska döda oss och att jag måste öppna. 

Ringer min man... Inget svar. 

Gråter...maxpuls... Sover barnen? 

Efter att han hållit på i 30 min kommer polisen.  De ber honom gå hem.... 

Lovar att finnas kvar i vår by ett tag innan de åker sina 5 mil tillbaka. Jag vågar inte sova, minsta lilla ljud får mig att hoppa till.. - är han tillbaka?? Kramar barnen.. 

Det blev en sömnlös natt... 

Men i natt så har en kompis som är polis i tjänst lovat att åka förbi här regelbundet. Plus att jag vet att han jobbar, och jag har hans nummer. Dessutom är vi hundvakt, så jag hoppas och tror att jag skall kunna våga sova i natt.  Även om mannen jobbar... 

Om inte annat så somnar jag väl av utmattning. 

Rederiet rödtjut fredag det är fint det! 

Freeeedag!

Så var det åter igen fredag och helg, även om denna vecka har varit lite upp och ner. Tjejerna har varit sjuka med förkylning och feber, och jag har vabbat och jobbat om vartannat. Denna hösten tycker jag att vi dragits med ovanligt mycket förkylningar. Det känns nästan som om vi aldrig riktigt tillfrisknat. Det är nästan så man undrar om det är något i väggarna.

Och jag som äntligen hade (åter igen) tagit mig i kragen och börja träna. Köpt gymkort och började få rutin på att gå mån, ons, fre på lunchen. Men efter att ha känt mig hängig i evigheter så bestämde jag mig för att avvakta tills att jag blir frisk... men hur lång tid skall det behöva ta??

Men vad är en långdragen förkylning om man jämför med alla andra hemska sjukdomar och olyckor som andra för gå igenom.

Nej fokus på det som är bra, är omgiven av en massa snoriga gullungar som jag gärna pussar på!

Avslutar med en underbar bild som inte kan få en att göra annat än bli lycklig!!

Underbara unge

Nova har ikväll lekt "fixa huset" och städat och lagt var sak på sin plats. Mitt mammahjärta spricker av glädje och stolthet men hon själv tyckte det var lite jobbigt att hon var den enda som ville ha det fint och i ordning här hemma. 

Jul jul strålande jul...

Julen, barnens och gemenskapens höjdpunkt på året. Ett tillfälle då släkter skall samlas, god mat skall förtäras och förväntansfulla barn skall öppna sina efterlängtade klappar.. eller??

Med en släkt som inte är som ett vanligt träd utan en jädra massa grenar hit och dit så är det inte så bara. Att många dessutom jobbar under julen gör inte saken lättare. Det är minst ett tiotal olika familjers julfirande som skall synkas för att få ihop det. Ändå är ju julen fler dagar än en.. Nu är det ju som tur var inte som förr folk kanske bara sågs till jul. Vi har ju dessutom lyckan att ha de flesta nära och kära inom ett par mils radie.

Hur det än blir så kommer det att bli en jul, barnen kommer att riva upp sina klappar och en del hinner de som vanligt tröttna på innan det nya året kommer. Men inget blir annat än vad man gör det till, och i morgon skall julen starta hos oss, julpyntet skall upp och julgodiset skall bakas. Och jag skall försöka njuta av varje lugn stund.

Min sanning

I alla relationer och upplevelser som innefattar fler än en person, så finns det alltid minst två uppfattningar om händelsen. Men mina upplevelser och mina känslor är min sanning.  Detta är min sanning i min relation till min far. 

Jag växte upp i en kärnfamilj, mamma, pappa och tre barn. Villa Volvo och vovve. Jag har alltid respekterat mina föräldrar, ville inte göra dem besvikna. Såg till att göra mina läxor och komma hem i tid. Alltid varit duktiga Jenny, något jag i efterhand har insett att det inte alltid varit något positivt. 

Plötsligt var jag vuxen och flyttade hemifrån, familjen förändrades och tom mina föräldrar skildes. Även om deras relation inte alltid var en dans på rosor så var det ändå tufft, återigen så pratar jag bara ut mitt eget perspektiv. Jag har alltid provat mina vingar och till stor del så har detta varit så enkelt då jag alltid haft mamma och pappa att landar hos när det har krävts. 

Försökte vara opartisk och finnas till för dem båda lika mycket, men om sanningen skall fram så var det nog oftast hos mamma jag laddade batterierna och hos pappa jag försökte ge energi. 

När jag som 23 åring fick jobb på hemmaplan så var det hem till pappa och mitt flickrum jag flyttade. Det var då jag upptäckte att allt var inte som det skulle, jag kunde inte längre lita på att pappa alltid fanns där. 

Åren gick och det blev värre och värre, både med alkoholen och lögnerna. Men duktiga Jenny bestämde sig gör att hon skulle kunna ställa allt tillrätta. Vid det här laget så hade jag åter kunnat flytta tillsammans med min man och vår lilla dotter. 

Och även om jag redan hade blivit bränd och besviken åtskilliga gånger så ville jag hoppas och kämpa för min dotters skull. Oftare kom ursäkterna till varför vi inte kunde ses... Men jag minns när jag verkligen insåg att min pappa valde spriten före sitt barn och sina barnbarn. 

Det var dagen före julafton och jag ville bjuda hem honom på julmat och en chans att se barnens tindrande jullängtan i ögonen. Jag väntade in i det sista med att säga något till flickorna, då jag inte visste om han skulle komma som han lovat. En halvtimme innan utsatt tid, berättade jag att morfar skulle komma, tände ljusen och dukade fint. Vi satt och väntade... 3 min över så ringer telefonen. Jag visste... Han skulle inte komma. Hörde direkt att han inte var nykter... Han sa en massa dåliga ursäkter men jag minns inte vad. 

Åren gick jag provade allt, betalade skulder hos kronofogden, skrev vädjande brev om avsaknaden av en far och en morfar. Och för första gången i mitt liv så vågade jag säga rakt ut vad jag kände. Jag gjorde allt förutom det som alla sa åt mig att göra. Att låta bli! 

En människa som inte vill bli hjälpt kan man inte hjälpa. 

Inte ens när jag såg möblerna från mitt föräldrahem bäras ut på backen för att han la pengarna på annat än hyran så slutade jag tro att jag kunde göra någon skillnad. Den sommaren var min pappa hemlös, jag undrade varje dag om han levde eller ej. 

Det hade nu gått 7 år som jag trodde att jag kunde rädda honom, men började inse att inget av det jag försökte gjorde någon skillnad. Inte som jag upplevde det iaf. 

Jag gjorde ett sista desperat försök, tillsammans med andra oroliga människor i min och hans närhet så kontaktade jag myndigheterna.  Lämnade över hoppet att rädda honom till de som var proffs. 

Men inte ens det fungerade.. Åter igen, den som inte vill ha hjälp kan inte hjälpas. 

Jag mådde nu så dåligt att jag fick diagnosen depression och fick medicinering och gå hos en beteendevetare .  Där fick jag lära mig att fokusera på min familj, min man och mina barn och de vuxna runt omkring mig som förtjänar det. För så länge min pappa väljer att leva sitt liv som han gör så finns det ingen plats för någon aktiv relation. 

Mina barn förtjänar världens bästa mamma och det tänker jag vara. Något som är omöjligt när man mentalt är någon annan stans. 

Idag har vi ingen kontakt, och ur ett egoistiskt perspektiv så mår jag bra av det. Jag försöker lägga min energi och tid på saker och människor jag mår bra av. Visst älskar jag min pappa, han är ju min pappa liksom. Men just nu så lever vi för olika liv för att kunna ha en relation.

Vem vet hur det blir i framtiden, men efter att ha blivit ledsen och besviken i så många år så är det en lång väg tillbaka. 

Att komma till insikt

I efterhand så är det svårt att fatta att soffkuddar på rätt plats och rena diskbänkar kunde vara så viktigt. Visst föredrar jag fortfarande när det är så och njuter av de få gånger det ät hyfsat tent och ordning i hemmet. Men jag dör inte om skorna ligger slängda i hallen, och idag kan jag strunta i tvätten och disken för att ta mig tid för familjen. 

Men jag har insett att jag lever här och nu, min fina familj är viktigare än allt annat och ett rörigt och oroligt inre kan inte kompenseras med prydligt vikta filtar. 

Även om det tog många år...

Note to My self

Man kan inte lägga ut vad som helst längre nu när dottern finns ute på de sociala medierna. 

En skön massage......?

Förra året när jag fyllde år fick jag ett presentkort på massage av min kära lillasyster. Som vanligt när det gäller mig och presentkort så blir de liggandes alldeles för länge... Men nu över ett år senare så slog jag slag i saken. Massage för husbehov stod det på lappen. Fiiiint tänkte jag, nu kan mina stela axlar få sig en skön mjuk massage. 

När jag kom in i rummet så sa jag just det till kvinnan; - åh vad skönt med lite massage.. -skönt? Sa hon. - det här blir inte skönt, det här ska kännas, det kommer nog tom göra ont! 

Jag skulle klä av mig rubbet, förutom trosorna. Så satt hon igång, klämde och knådade och drog. Hon hittade muskelknutor på ställen jag inte ens visste var möjligt. Samtidigt som de skulle pressas så vred hon min kropp i en massa olika ställningar. Kände mig totalt utlämnad, och handduken som skylde brösten hade inte en chans att ligga kvar. - glöm inte att andas, då gör det bara ondare...  Eeeh jaha.. Men det var bara att gilla läget och försöka slappna av, trots att jag kände mig helt utlämnad. 

Avslutningsvis så fick jag zoonterapi, med fokus på alla mina ömma ställen. Då fick jag bita mig i läppen för att inte skrika. 

Idag så känns det som om jag blivit överkörd av ett tåg. 

Så man kan verkligen säga att jag fick en rejäl massage, och syrran fick verkligen valuta för pengarna. 

Balsam för själen

Efter otaliga hektiska veckor så kom det plötsligt en dag som var fri från aktiviteter och måsten. Vanligtvis så hinner man knappt hem från jobb och skola innan man får sätta på spisen medan man tar av sig skorna. Laga mat och packa träningsväskor. Äta och på innebandy eller andra aktiviteter. Hem och diska röja undan, läxor och bad, tvätt och plock. Däremellan så sjunker flickorna in ipadvärlden.  Och jag tar fram min iPhone och spelar godisspel.  Så idag när jag hämtade tjejerna på fritids så sa jag.

Idag är det förbjudet att ta fram alla elektroniska prylar, i dag så skall vi bara vara tillsammans. Väntade mig en massa protester men i stället så undrade de vad vi skulle hitta på då?? - det bestämmer ni sa jag. 

Sagt och gjort, vi lagade mat tillsammans dukade fint med levande ljus och la upp tjusigt på tallrikarna. 

Efter att läxorna var gjorda i ljusets sken så tog vi fram familjespelen. Vi skrattade och hade så roligt. Timmarna flög iväg och jag känner mig fylld av positiv energi. Vilken lycka! 

Nu är barnen nattade och mobilen kom fram... Och i morgon är det späckat schema igen. 

Pryo

Då Nova var febrig och Robert jobbade natt så löste vi det genom att hon följde med mig till jobbet några timmar. Hon fick lära sig hur det går till på en tidning... Kafferast, skjuta gummisnoddar och svara i telefon.

Årets foto

Denna fantastiska bild och fler därtill tog Nova i kyrkan i söndags. Från ett perspektiv då vi flesta andra aldrig skulle komma på tanken att fota ifrån.

skattepengar till piratskepp

Fick beskedet angående skatteperngarna idag, det gör att man direkt börjar kolla efter semesterresor. Hittade ett underbart allinclusivehotell i Grekland, med vattenrutchbanor, piratskepp och fina rum... Är sååå sugen att trycka på boka-knappen.

Men man kanske skall kolla med resten av familjen först.

Sjukmånad

Det har nu gått en månad sen mitt senaste inlägg, då låg jag med superhög feber och trodde att jag nästan skulle dö. Är ju lite utav en hypokondriker. Nu är jag på benen men förkylningen har fortfranade inte gett sig. Det känns som alla i ens närhet snorar och hostar och ALLA är verkligen sjuka.

Då blir man extra upprörd när man hör på radion att regeringen misstänker att det är slopandet av intyg i samband med vabbning som skulle bidra till att fler är hemma nu jämför med förra året. Vakna politiker, alla i detta landet är inte ute efter att utnyttja systemet, vi är bara väldigt snoriga.

Lycka är

Att få fina brev in under dörren när man ligger och är sjuk

Sonic munspray

När du varken kan vill eller får röka...
Varje gång reklamen går så utbrister femåringen att hon absolut vill ha den

Motiveringen?

Hon får inte röka...

Kärlek

Februari är en speciell månad, den måndaden jag och Robert bestämde oss för att bli ett par på riktigt, och den månaden vi 7 år senare sa ja till varandra i kyrkan.

Så idag den 14/2 firar vi 4 år och gifta och nästa måndag firar vi 11 år som par.


Älskar dig stjärntopp Robert!

Fördelen med att städa hela eftermiddagen tills att det börjar mörkna är att man kan tända ljus och njuta extra av att det är klart.

Inte lätt att vara fem

- Mamma jag är inte nöjd med mitt liv.
- Va, men lilla gumman är du inte?
- Nej det är inte roligt alls
- Men stackars lilla gumman, vad är det då som är fel?
- Jo jag skulle hellre vilja vara ett djur!

Älskade unge

-kolla Moster vad jag kan!!!


Tror jag han försökte säga när han kom överlycklig med en klocka på huvudet

Ibland får man bestämma sig

Har nu i några dagar grubblat lite igen, men som av en händelse så ringde min läkare för att höra hur jag mådde då det gått ett halvår sen vi sågs sist. Just idag, just nu. Det var som om hon visste att jag behövde råd.

Vi hade ett bra samtal och det rätade ut flera frågetecken, och jag fick berömm över hur långt jag kommit med mig själv.

SKÖÖÖÖÖNT!!!

behöver pepp

behöver enegri, och en massa positiva intryck!!!
Känner att mina nivåer är rätt låga nu...
Men det är forthoppningsvis en tillfällig svacka.

I Morgon är en annan dag....

Söndag kväll och jag summerar helgen med ordet "nöjd". Har haft en hektisk lördag med innebandy och två kalas på lördagen och en slö söndag med lite skidåkning. Till råga på allt så har min älskade mamma varit hos oss hela helgen, Så man kan nu inte vara annat än nöjd.

Lycka är...

när ens kära make går ut i minus 20, kl 23.30 för att hämta en massa ved så jag har att elda med torr ved när jag kommer hem efter jobbet idag.

Det är kärlek!

Snodde med mig en extra unge från dagis idag, han var nöjd med att få åka i en stoooor stol.

Fick ett återfall....

Efter att under en längre tid kunnat hantera min "ordning och reda noja" Så föll jag på söndagsmorgonen tillbaka i samma mönster. Slalompjäxorna som stått i hallen i flera dagar utan att röra mig i ryggen, skapade nu så stor irritation att min kropp höll på att explodera. Det skulle putsas, städas, kuddar skulle puffas, och allt detta medan jag var på ett uruselt humör. När jag får dessa attacker är det som om jag inte kan tänka klart, att filten ligger rätt i soffan käns livsavgörande. Men samma filt kan vara slängd på golvet ett dygn utan att jag bryr mig när jag mår bra. Vill jag sitta med barnen och kolla på barnprogram i stället för att hänga tvätt så kan jag göra det.

När jag sen dundrade ner i tvättstugan så stannade jag upp och insåg att det är som terapeuten säger, det är bara jag som kan påverka mitt humör, det är bara jag som kan välja hur jag skall må.

Men lördagens besök hos syrran inanför murarna, hade rivit upp så mycket känslor och inre oro som jag förträngt.

Insåg att jag har en bra bit kvar tills att jag blir den Jenny jag vill vara och att det behövs väldigt lite för att jag skall falla tillbaka....

feminist, javisst!

Vill vi ha ett jämlikt samhälle så får vi snällt ta de negativa bitarna med. Men visst hade det varit skönt att tindra med ögonen, till mannen på verkstaden där jag köpte torkarbladet. Och när jag sen stod där på parkeringen, svor och förfrös fingrarna, då var jag bra sugen att fråga någon av mina manliga kollegor om hjälp.


Men envis som jag är, och med en önskan om ett jämlikt samhälle så fortsatte jag tills att de var på.

OCH DET KÄNNS SÅ SKÖNT!!!

Man vet att man är gammal när...

när man tvingar kassören på Systemet att kolla leg!

Han såg lite fundersam ut och sa bevis??? Så jag trodde ju självklart att han ville att jag skulle bevisa att jag hade åldern inne, även då jag såg så ung och oförstörd ut.

När jag glatt plockade fram mitt körkort, och tänkte att det var på tiden någon frågade då det var väldigt länge sedan nu, så skrattade han och sa att han menade om jag ville ha kvitto.

Men då tog han snällt mitt körkort och sa.. jag kan titta ändå, jag gissar på..... 78!!!

- Nääää 79!!! sa jag

Mysteriet på Gruvvägen

Jag har aldrig trott på spöken, vill att det skall finnas en logisk förklaring till allt och för att om jag trodde att de fanns så skulle jag bli så fruktansvärt rädd.

Men efter att ha haft en dotter som aldrig trivts på sitt rum och hela tiden påpekat att hon inte kan sova där och känner sig rädd, så anlitade vi igår en "spökpratare". Barnen var såklart inte hemma, och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag grep efter alla halmstrån för att min dotter skall vilja sova i sitt rum igen.

Han gick runt i vårt hus, visade ställen där det fanns positiva pelare, och pratade om att första planet kändes så bra. Sen gick vi ner i källaren...

- Här har vi det första spöket! Utbrister han, en man 67 år, och vi fick alla känna på honom. Spöket fick lämna huset och vi gick upp på övervåningen.

Redan i trappen sa han att det var en olustig känsla, ett tryck för bröstet och en vilja att inte gå upp. Vid översta trappsatsen stod spöke nr 2, en elak dam i 90 års ålders. Precis på den platsen min dotter säger sig vara rädd för att det skall komma upp någon på.

Hennes rum var en plats där han sa att ingen skulle kunna sova bra i, det var fullt med negativa pelare och energier. Han rensade det... I sovrum nr bodde en tjej som inte hade problem att sova sa han. Och det stämmer verkligen. Sen kollade han igenom resten av rummet och godkände dem. Tog bort spöke nr 3, även det en elak dam men något yngre.

Sen fick vi träffa våra skyddsänglar och känna på dom.

Vet inte vad jag skall tro om allt detta. Jag bestämmer mig när min dotter kommit hem och vi får se resultatet.

Men jag sov iaf gott i natt, ensam i huset.