så levde de lyckliga i alla sina dagar...

Det känns som om alla runtomkring oss separerar just nu... Vet inte vad det är, Är vi människor för upptaga med våra karriärer, alla våra hobbys och kravet på att allt skall vara så perfekt. Är vi för upptagna med att visa upp en vacker fasad så vi glömmer att vårda det som är viktigt? Eller är ett livslångt äktenskap ett förlegat fenomen, ett minne blott? Lever dagens vuxna i flera seriösa relationer i olika skeden i livet? Både jag o Robert är skilsmässobarn. Och en kväll när vi låg och pratade om detta så försökte vi komma på de par vi känner som faktiskt har hållt ihop. SOm fortfarande vill vara tilsammans när de tuffa babyåren är över.. som fortfarande har något att prata om när barnen flyttat hemifrån, och som fortfarande respekterar, älskar och bryr sig om varandra. Vi försökte verkligen men kom endast fram till 5-6 par. Känns som om som man inte har oddsen på sin sida. Men jag är och har alltid varit en romantiker, jag vill tro och vill lyckas vara en av dom. Att våra barn skall få leva tillsammans med en mamma o pappa som älskar varandra, stöttar varandra och vårdar sin relation. Nej jag tror på kärleken ...