I dag är jag tre meter lång

Startade dagen idag med ett tandläkarbesök, oj oj oj att gå till tandläkaren för mig är världens bästa egokick, aldrig får jag så många komplimanger för en enskild kroppsdel som hos tandläkaren. Jag har aldrig tyckta att det varit jobbigt att gå till tandläkaren, förutom den ´där gången då jag som 13-åring cyklade fel och inte hittade dit. Men det är en annan historia. Jag tjatade tom till mig en tandställning i högstadiet, mi bästa kompis A-K skulle ju få en, och min ena framtand var enligt mig sååååååååååååå sne. Klart att vi var tvugna att ha likadant. Vi delade ju redan killar, kläd och musiksmak.
Vid mitt senaste besök så påpekade de att jag hade lite tandsten i nerkäken och kunde undvika detta genom mer regelbunden trådning. Detta året har jag trådat, trådat o trådat och fick beröm även för detta. Hon sa att det märktes verkligen att jag var duktig. Har så svårt att ta en komplimang i varnliga fall, skämtar liksom bort det bara. Men nu betedde jag mig som en litet skolbarn som hade rätt på frågorna fröken ställde inför klassen. Så jag lämnade tandlakarmottagningen, tre meter lång, leende och med en smak av bananlack på tänderna.