Minns när du kom till oss, så liten, jag var 17 år och tuff, spelade lite oberörd när du tassade runt med valpiga steg i köket. Du fick sova bredvid min säng i en låda, men samma sekund som jag somnat så hoppade du upp i min säng. Snabbt blev du mer än en hund. Vår "lillasyster" och bästa vän. Du har funnits där, varje gång jag var ledsen och behövde någon som lyssnade, alla promenader och turer i skogen. Minns alla gånger du rymde ifrån mig för att jaga runt grannens kaninbur, även om jag trodde att du var lika utmattad som jag efter långpromenaden. Aldrig någonsin har du gjort något dumt, aldrig någonsin har du varit annat än väldens bästa hund. När mina döttrar kom till världen så lät du dem snabbt tillhöra din flock. Du vakade över dem och visste att det var en liten människa man skulle vara snäll emot.

Men nu är dagen kommen när du skall fara till hundhimmelen, och jag kan inte annat än säga tack, tack för att du funnits vid min sida i alla år, i halva mitt liv. Saknaden av dig kommer att smärta oerhört. Men det viktigaste är att du har det bra. Tror att du kommer till en hundhimmel där du kan bita i strålen från vattenslangen, leka med ballonger och äta hur mycket leverpastej och blodpudding du vill.

Kommer att spana mot molnen efter tassar, då vet jag att det är du....


Älskar dig lilla Bea.