Älskade Farmor

Nu har jag varít till kyrkogården och hälsat på Farmor som gick bort alldeles för tidigt. Farmor fick Cancer och kunde inte botas. Jag var 11 år, men fastän det var så länge sedan så tänker jag på henne ofta. Farmor var trygghet, glädje och värme för mig. Somrarna ute i sommarstugan, där Farmor lagade pannkakor på vedspisen och skämde bort oss kommer jag alltid att minnas. Vi fick alltid norpa kålrötter, morötter och annat gott som Farmor hade i landet, där låg vi och knaprade i hängmattan och läste Kalle-Anka. farmor hade blommor överallt, och på ett ställe som hon var extra stolt över växte det lupiner, jag som visste att farmor älskade blommorna skulle överraska henne och plockade alla lupiner i en bukett som jag överräckte henne. Tanken var god och jag minns inte att farmor någonsin var arg på oss barn, så även om hon säkert inte blev så glad över att jag plockat blommorna så fick jag säker en stor varm kram.

Det stod alltid en blå glasskål med lock på bordet fylld med polkagrisar, såg aldrig att hon åt någon själv men hon borde ha märkt att det minskade då vi smakade så fort vi fick chansen.

Minns att farmor alltid hade vackra smycken som fachinerade mig, farmor var alltid uppklädd med halsband, hårband och snygga örhängen, även om hon påtade i rabatterna. I efterhand när jag fått lådan med alla smycken av farfar så ser jag att det var nästan uteslutande plastclips i alla starka färger. Men sån var hon, färggrann och vacker. Och ibland så "lånar" jag ett halsband av henne och då känner jag mig extra stark.

Sista gången jag träffade henne var på sjukhuset, hon låg där, så liten och så skör, nästan genomskinlig, jag höll hennes hand länge och strök den försiktigt. Hur säger man farväl till någon som skall dö när man bara är ett barn. Även om det var jobbigt så kändes det inte farligt.

Det är med sorg jag tänker på att farmor aldrig fick se oss växa upp, få barn och flytta hemifrån. Men jag tror att hon sitter på sitt moln, med turkosa örhängen, rött hår och målade läppar och ser på oss med samma värme som vi känner när vi tänker på henne.

Farmor du fattas oss... vi ses i Nangijala