och jag har fortfarande en klump i magen och en i hjärtat efter mitt och Novas bråk i morse. Men vissa strider är man tvungen att ta även om det är lättare för stunden att ge med sig. Mitt huvud vet att jag agerade rätt, trots krokidiltårar stod jag på mig. Ord som - Mamma varför är du så hård mot mig har etsats sig fast. Även om vi skildes åt som vanligt med slängpussar, kärleksförklaringar och hjärtan genom rutan så har jag dåligt samvete....
Älskade unge!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar