Sista gången jag åker hem....

Det finns mycket man gör för sista gången utan att ha någon aning om det. Jag vet inte om man varit lyckligare om man sista gången man fick träffa en vän eller besökt en plats visste om det. Ibland kan det vara skönt att vara lyckligt ovetande. Idag skall jag göra något för sista gången och jag vet om det.
Jag skall för sista gången åka "hem". Hem till det hus jag växt upp i, tappat min första tand, varit kär i min fösta kille och i så många år haft som mitt hem, min borg. Huset min pappa, med hjälp av farfar och morfar byggde för 30 år sedan. Nu är det en annan familj som skall bo där. Även om det var många år sedan jag för första gången som 15-åring "flyttade hemifrån", så har jag alltid återvänt och alltid känt att huset har funnits kvar. När jag svängt in på Öjersbo har jag varit på väg hem....

men ikväll skall jag åka "hem" och rensa ut mina sista spår.. skolböcker, dockor hemliga brev... Har ingen aning om vad det är som jag lämnat kvar.

Men det känns konstigt... tomt. Men samtidigt så tror jag att det kommer att kännas skönt efteråt. Nu tar man det sista steget ut i vuxenlivet. Nu står man helt på egna ben. Nu har jag inget flickrum att återvända till om livet förändras....
Nu har jag bara min själv!!!