Den friske har 1000 önskningar, den sjuke bara en...

Äntligen börjar jag känna mig på bättringsvägen, minns inte när jag var så här sjuk och så länge sist. Efter att redan Robert och NElly gick hemma på pencillin mot halsfluss så insjuknade jag och Nova i helgen. Ja hon först och sen jag. Men barn har ju en förmåga att köra i 110 tills de stupar till skillnad från oss vuxna. Vissa stunder låg jag helt utslagen, hade inte ens kraft att ta en mun vatten och en värktablett. I måndags tog jag all energi för att bege mig till vårdcentralen, helt övertygad om att nu var der vår tur. Nova var superduktig och gapade snällt och sa inte ett ord. För mig var det svårare då jag tagit bort mina mandlar efter att haft ett otaliga antal infektioner under barndommen, det fanns inte så mycket att ta prov på. Men jag var överygad, denna känsla kände jag igen så väl och Nova var röd och svullen. MEN NEJ, vi hade INTE halsfluss, det var bara hem och vila sa sköterskan. VA??? Sagt och gjort med en näve värktabletter varannan timme gick dagarna, men mest som i en dimma. PÅ torsdagsmorgonen var febern lika hög vi hade båda ont i halsen och Nova började nu på blåsor på fingrarna. Ett nytt samtal till vårdcentralen och denna gången var jag så utmattad att när on ställde frågan. - Men hur mår du Jenny? Du låter jättetrött och nästan gråtmild?? Då kom tårarna, och hulkandet, och snoret. JAG grät som ett litet barn och hon lovade mig en ny tid hos doktorn. Jag la på luren och grät vidare, tvättade sen av mig. Jag skämnde men det kändes skönt...
Nya salivprov och blodprov och nu var provet positivt.
SÅ nu går hela familjen på pencillin och redan efter 1.5 dygn så känner jag mig betydligt bättre. Var tom hungrig idag. HAr fortfarande feber och värk men det överlever jag.

Ringde nyss till I för att höra om hon klarat sig, det visade sig att hon hade troligtvis halsfluss hon med OCH MAGSJUKA!!! Det är den absolut värsta kombination jag kan tänka mig, och jag skall genast sluta tycka synd om mig själv!!!