Jag har alltid sett mig själv som feminist, feminism för mig är det faktum att män och kvinnor är lika mycket värda. Det handlar inte om att vi kvinnor skall vara det starkaste könet utan att vi behöver alla varandra, och att vi som sagt är lika mycket värda. Alla människor vilket kön, ras, sexuell läggning eller ursprung vi än har. Sen så tycker jag ju självklart sämre eller bättre om människor beroende på deras handlingar.
Men det känns som om vi tjejer/kvinnor vill ha det bästa av två världar, när vi står där med punka på däcket så tindrar vi gärna med ögonen och låter männen hjälpa oss. Att vi behöver inte lära oss och kunna vissa saker för att vi är just kvinnor, sen ställer vi krav på männen att de skall minsann klara av att stryka en skjorta eller slänga ihop en bulldeg för att det är ju faktiskt 2011.
I morse när jag kollat luften i däcken på min bil och stod för att torka bort oljan från fingrarna, så öppnade en stor stark karl bildörren och tindrade lite med ögonen och ville att jag skulle tanka bilen åt honom. Försökte skratta bort det hela, men han stod på sig, och tyckte att det var praktiskt eftersom jag stod så bra till, och dessutom så skulle oljan på mina fingrar försvinna mycket lättare om jag fick lite bensin på dem.
Jag tankade inte mannens bil, han var förmögen att klara uppgiften själv, skillnad hade varit om han på grund av olika omständigheter inte klarat av det.
Efteråt när jag åkte därifrån så tänkte jag att det var nog en komplimang, att han var feminist som jag. Att han bara strävade efter ett jämlikt samhälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar