bad boys bad boys...

...var det inte som ekade över Klackbergsbacken i lördags. Men nostalgikänslan infann sig ändå. Klackbergsbacken var vår fritidsgård hela vinterhalvåret. Jag och bästisen delade mycket hemlisar i liften upp till "trean" för att sen åka några svängar till "tvåan" stanna där, se coola ut, prata killar och åka ner.. om och om igen. När vi tröttnat gick man in och spelade kort i värmestugan. Hade man tur hade man med sig några kronor och köpte AKO-kolor, godast var de brun/vita med chokladmint smak.

Nu finna det inte längre några AKO-kolor, men minst lika goda banankolor hade de i kiosken när vi tog paus hela familjen efter att ha åkt årets första slalomåk.
Tjejerna var så duktiga, Nelly var lite osäker i början och tyckte det var otäck men undan för undan så fick hon in snitsen. Nova hon ville mest åka rakt ner utan att svänga. Så det var påfrestande för låren att ploga bakom och bromsa henne.

Nu längtar jag riktigt mycket till fjällen!!!

IBS

Blir mer och mer övertygad om min självdiagnos IBS. Då heller inte blodproven gav något resultat så beslutade jag mig att filtrera cyberspace med information. IBS var som en beskrivning av det jag upplever. Har skrivit ner en lista på saker kan skall undvika att äta och saker jag kan göra för att minska symptomen. Det känns redan efter två dagar bättre. Det svåraste utmaningen på listan av saker att undvika är kaffe. Har nu bara druckit en kopp på förmiddagen, och efter ett halvt dygn hade jag världens huvudvärk. Det får en att inse att det inte är det svarta guldet utan snarare det svarta giftet. Två kvällar i rad har jag dessutom somnat före 22.00, jag som inte haft en tanke på att vara trött innan midnatt innan.

Detta har jag förändrat:
Mindre kaffe
Inte dricka mjölk
Inte tugga tuggummi
Ingen kolsyra
inte äta bönor, lök, selleri, paprika, vitkål, äpple, päron och massa socker.

Dessutom så skall man slappna av, utöva yoga/meditation, undvika stress och motionera regelbundet... det har väl gått sisådär....

Hoppas hoppas hoppas att detta är lösningen

Somliga mornar....

är det jobbigare än vanligt att klara av morgonrutinerna. När jag vaknar trött och seg och flickorna är på sitt sämsta morgonhumör. Allt tar längre tid än vanligt, det är kallt i huset och frukosten jag ställer fram är fel, även om de dagen innan var sura för att jag inte kokat varm choklad så var det absolut inte vad det ville ha denna morgonen. Då gäller det att ta ett djupt andetag och inte tappa humöret för jag vet att det tar så mycket längre tid då och situationen förvärras.

Andas... andas....

Spenderbyxorna på

Jag tycker om att gå i äffärer på lunchen och småhandla lite. Ibland gör jag fynd och ibland blir det dyrt. Men oftast är det till barnen jag köper de dyrare sakerna och när det gäller mig själv så resonerar jag att det duger med detta. Men efter att ha tittat på mina nötta skor bra länge nu så smet jag in på skoaffärn, lockades av reaskyltarna och tänkte som vanligt att då kan jag passa på att unna mig något.

Men efter att ha provat flertalet kängor, och kom fram till att jag ville ha ett par bruna så provade jag ett par. Svindyra!! men så tänkte jag vaf*n, varför kan jag inet unna mig det!!! Sagt och gjort, jag köpte skorna.

Sen sprang jag upp på sportaffären och köpte rejäla skidsockor till Robert och barnen, Nova fick en ny fleecetröja och leggings, allt på REA.

En helg i jaktens tecken

En helg fullspackad med både det ena och det andra. Fredagskvällen började men tjejkväll! (och Sigge förstås) Men han är så liten att han får vara med på våra tjejkvällar utan att vi riskerar att han för hemlisar vidare.

Det var två trötta brudar som efter nio slocknade på varsin arm och jag fick bära in dem i sina sängar. Sen låg jag vaken.. och var vaken. jag jagade minuter till sömn. Började med att räkna.. om jag somnar nu får jag sova så länge.. det blev 211 minuters sömn innan det var dags att gå upp.

Lördagens jakt bestod i att jaga utrymme, vi packade ett helt hem, ett helt liv på 12 kvm. Kändes vemodigt men bra att vara delaktig och hjälpa någon man bryr sig om.

På söndagsmorgonen var det medaljjakt. Vi var och tittade på när över 70 duktiga barn åkte skidor. De var så duktiga och glada.

Efter det var det dags att åka hem och jaga dammråttor och fläckar. Storstädning stod på schemat, vi gick ut hårt och var otroligt effektiva. Men när vi kom till övervåningen så skulle vi äntligen ta tag i det där avloppet som rann så dåligt. Vi fick plocka isär en hel del mojänger innan vi fann stoppet. Efter den kraftansträngningen så blev det inte så mycket mer.

Däremot så hade tjejerna tinat upp och var skidsugna. Så vi tog en till tur till Klackberg där de åkte, varv efter varv. Och Nelly ville aldrig åka hem.

Sen var det söndagsmiddag med bakad potatis och en massa röror, Hälsoresan på tv, och efter att tjejerna nattats nybadade så tog det inte lång stund innan jag slocknade.... totalt utmattad.

Att vara förälder

Är det absolut bästa, underbaraste, häftigaste, roligaste, läskigaste, mest ångestfyllda jag varit med om. Det är något med kärleken till ens barn som gör att man skulle verligen göra ALLT för dom. Om någon är dum mot mina döttrar så förvandlas jag till en lejonmamma. Det är så självklart för mig att det är så.

Därför så är det lika ofattbart med föräldrar som inte känner på samma sätt. Jag såg på ett program om Jessika Anderssons uppväxt igår, hennes mamma var alkoholist. Hon sa så många tänkvärda och bra saker. Även om jag förstår att alkoholism är en sjukdom, en sjukdom som gör att man prioriterar och handlar annorlunda än vad man skulle ha gjort om man inte var sjuk, men ändå så kan jag inte fatta.

Fatta hur det det kan finnas saker som är viktigare än kontakten med sina barn.

Hugg, kiss och Klem

Det började med att Nova kom en dag och sa
-Mamma jag vill kissa dig!
Näää vadå??
Jooo sa hon och gav mig en stor puss!

Så nu när jag lämnar henne på dagis så skall hon ha hugg, kiss och klem
Folk brukar reagera lite först men förstår ganska snabbt att det är bara kramar och pussar det handlar om.