Så har det hänt igen...

Att min totala brist på lokalsinne har tagit mig iväg på äventyr.
Det som skulle bli en snabb tur till IKEA blev en timmas omväg och vi var nästan i Enköping när jag kunde hitta ett ställe att vända på och försöka åka hem igen. Vågade inte chansa ännu en gång utan tog den gamla vanliga vägen hem över Salbohed och Karbenning med risk för snökaos... Men vi kom hem, och vi överlevde. nelly bara suckade och sa att det var som vanligt, och påminnde mig om den gången jag åkte vilse när jag skulle till Karlberg.

superhjältar

Pratade med Nelly om att det skulle hem till Mormor o Morfar i eftermiddag.
Då sa hon att det är ju så bra för dom har ju inge jobb och kan passa oss.
Ja när man blir gammal behöver man ju inte jobba utan då får man pengar som heter pension, sa jag. Ja jag vet, dom är precis som Super Henrik och Supersnälla Silversara som är gamla och tar hand om sina barnbarn.

Hahha jaaa visst är det så, det är tur att man har sina egna superhjältar som stället upp.

Ett riktigt fynd!

Äntligen har jag bytt handväska, min trotjänare sedan länge har för länge sedan sjungit på sista versen. Hittade en snygg praktiskt sak på den lokala väskaffären som både innehöll en massa småfack och var tillsräckligt rymlig för att förvara matlådan i på väg till jobbet. Jag visste att någonstans hade jag ett presentkort från den affären och trots min totala avsaknad av ordning på mina saker så hittade jag det. Det resuterade i att jag endast behövde betala 100 kr för väskan. Igår tog jag och rensade ur min gamla och slängde allt skit och i fodret hittade jag 54 kr i olika myntvalörer. Tillsammans med en massa tuggummin, hårspännen, reflexer, pennor, läpptift och ett halvätet godishalsband. Så nu kan man säga att endast betalade 46 kronor för väskan. och det är inte illa

Doftminne

Kom och tänka på hur fantastisk kroppen är, att kroppen minns saker som hjärnan har sorterat bort. Minns hur det var när jag kom tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Jag hade ingen aning om vilka kortkommandon som styrde vad, men fingrarna... dom visste direkt vad det handlade om.
I helgen var jag och Robert i stockholm och trots att det nu är många år sedan vi flyttade därifrån, och en hel del hänt på stan sen jag kallade Stockholm mitt hem så mindes kroppen.
När vi korsade hötorget så fanns den där, doften av kryddor, lort och gamla blommor som stått för länge i en vas. När vi skulle in på Åhlens var jag tvungen att stanna upp och blunda, andas in och tankarna tog mig direkt tillbaka till tiden då jag som "världsvan" 19 åring då jag for runt i Stockholm och störde mig på turister som inte fattade att man skulle stå till vänster i rulltrappor och försökte komma in på krogarna runt stureplan. Doften av varmkorv, rök, avgaser och parfym.

Jag smålog och gick vidare...

vardagslycka

Nu är vi tillbaka efter en fin helg i stockholm. Hotellet var jättefin, god mat och lyckad shopping. I alla fall för min del, Robert hittade ingenting till sig. Men man är mör i kroppen efter allt promenerande. Känner mig lite bättre i ryggen så att jag vågade tom att träna igårkväll. Det gick rätt hyfsat men visst känns det i kroppen att man inte tränat på flera veckor. Benen var väldigt tunga och flåsade redan på uppvärmningen. Tjejerna hade en bra helg med mormor, skridskor på både lördagen och söndagen och fiskbullar på menyn. Hela köket var fullt med en massa pyssel. Men den bästa överraskningen märkte jag inte förrän Nelly sa åt mig. Titta i pyssselådorna mamma... Jag öppnade och det var ett hallelulja moment. Lådorna som jag i över ett år varje gång suckat och tänkt, det där skall jag ta tag i NÅN DAG!! Var i perfekt ordning. TAck snälla mamma!!

jämmer och klagomål!!!

Inte nog med att jag sedan två veckor har haft ofantligt ont i ryggen. Ätit tabletter tre ggr om dan och undvikit allt vad lyft heter utan resultat. Nu har man dessutom världens mensvärk!! Stackars mig!!!!

men man skall ju försöka se något gott i allt så jag skall väl vara glad och tacksam för att jag har en kropp att ha ont i....

flyr från vardagen

Längtar till helgen då jag skall åka till den kungliga huvudstaden och fira tidig bröllopsdag med min kära make. Det var ju där vi blev kära, där som vi för första gången bodde tillsammans, lärde känna varandra. När jag tänker tillbaka till den tiden så känns det sååå avlägset. Känns knappt som om vi är samma människor. På sätt och vis är vi ju inte det, vi har ju blivit vuxna, fått barn och är föräldrar. Ibland kan jag sakna stockholm och det spontana liv man levde och med det utbudet. Men så tänker jag på våra underbara tjejer, skulle inte byta bort livet med dom för allt smör i småland. Ett liv med småbarn i stockholm var aldrig aktuellt.

Därför är det härligt att ibland fly vardagen för en helg, en vardag då Nova äter ett halvt Oboypaket i smyg och Nelly gråter hejdlöst för att jag ber henne ta på sig ett par svarta byxor.

Nej denna helgen är min o Roberts och jag ser fram emot den... mycket!!