En helt vanlig lörda blev full av händelser. Det hela började med att jag, Ingrid och tjejerna skulle ut i svampskogen. Allt gick så bra och flickorna var riktigt duktiga på att plocka, hitta och hålla humöret glatt. Plötsligt så känner jag hur det sticker till på flera ställen på min kropp och ser hur ett helt gängt jordgetingar hugger tag i mig. Försöker vifta bort dem med det kommer bara fler.... spinger upp för en backe men de följer efter. Slår ihjäl dem jag kommer åt för att de skall släppa taget. Tillslut när jag sprungit, klappat och skrikit om vartannat så kan jag lugna ner mig. Men jag har blivit stucken på hela kroppen, ben, armar, rumpa och rygg. Men det var fantastiskt tur att flickorna klarade sig utan ett enda bett. Vi stod ju trots allt brevid varandra. Jag hade tydligen trampat på deras bo och retat upp dem rejält.
Vi beslutade oss för att ta det säkra före det osäkra och leta oss tillbaka till bilen så att vi inte skulle befinna oss mitt i skogen om jag skulle bli dålig.
Hemma började jag känna mig trött och fick en sprängande huvudvärk så jag ringde 1177, sjukvårdsupplysningen. EN jättehjälpsam sköterska lugnade mig och förklarade att eftersom jag inte redan nu var värre så skulle jag förhoppningsvis komma lindrigt undan. Detta troligtvis för att jag redan åt allergimedicin och skulle fortsätta med det för att hålla reaktionerna borta. Jag skulle undvika att äta jordgubbar, choklad, nötter och skaldjur den närmaste veckan, bevaka alla betten och åka in till akuten om något svullnade ytterligare eller om jag blev sämre.
Sen kom Nova och berättade att nu ville hon träna utan stödhjul. Tiden var inne och hon fixade det, självfallet på Novas vis, ena sekunden fly förbannad och skällde på mig att jag gjorde alla fel och andra rekunden strålade hon av lycka. Skönt att hon äntligen fixade det, eller rättare sagt att hon äntligen ville ge det en chans.
Slutet gott allting gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar