....kvar tills jag har den äran att gå på ett alldeles speciellt bröllop. Min fina mamma skall gifta sig. När hon gifte sig med pappa så var jag 6 år och minns inte så mycket mer än att min farbror körde in i prästens bil och att några vänner hade busat och ställt släpvagnen på vår balkong.
Nu är jag själv vuxen och gift och vet att minnena från detta bröllop kommer att vara betydligt fler.
Jag är så glad för mammas skull, och för Lasses, hennes blivande man. De är så rätt för varandra och jag vet att detta blir hur bra som helst.
Extra roligt är att jag och syrran delar på ansvaret att vara toastmasters, vilket innebär att vi kan hitta på en massa bus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar