ibland får man helt enkelt bita ihop...

Bita ihop och tänk apå annat, för att orka fungera. För att orka med en vardag. Drömma sig bort några timmar och leka picknick med barnen och äta lunch på en filt framför "lägerelden" i vardagsrummet, för att sen läsa massa böcker i ett björnidé. Men så finns de där tankarna på verkligheten, tankarna på nästa tidsinställda bomb. Vet att det smäller snart, mycket snart, men inte när.... Tills dess så gömmer jag mig i filtkojan med familjern, och smaskar på nybakade hallongrottor.