När man går till parkeringen som ligger sjuuuukt långt bort efter en hel dags skidåkande. Bärandes på 2 par pjäxor, en ryggsäck, 3 par skidor och ett par stavar. Iförd pjäxor och till sällskap har man ett barn som är jättetrött i benen och med ett taskigt humör. När man då känner hur svetten rinner på ryggen och all energi (som man inte har) går till att försöka hålla humöret uppe, då går mina tankar till lumpen. Inte för att jag gjort militärtjänst men jag kan tro att det är så det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar