En liten tanke...

Livet består av rutiner. Små barn mår bäst av att äta och sova på samma tider, inget kontigt med det. Som vuxen jobbar man oftast på samma tider, äter lunch och kommer hem till middagen på samma tider varje dag. Men när man blir äldre och är pensionär då borde det finnas utrymme till att vara mer spontan. Sova så länge man vill, äta lunch när man är hungrig, promenera, titta på TV eller var man har lust med när man har lust med det. Jag slutar arbetet varje vardag kl 16.00, det innebär att jag kommer till Norberg ca 16.14 varje dag. Och varje dag när jag svänger in på en gata så möter jag en äldre man som rastar sina två hundar. VARJE DAG samma tid! Vid nästa korsning så ser jag nästan alltid en annan man som brukar stå där och blicka ut över torget, samma tid varje dag! Är vi så inrutade med rutiner under hela vår uppväxt så att vi inte klarar av att vara spontana? Eller är det så att vi människor mår bäst av att göra samma saker på samma tid, varje dag, hela livet?