Att äta djur

Min dotter nyss fyllda sex bestämde sig i sommar att hon skulle sluta äta djur. Vips från att ena dagen njuta till fullo av en kebabtallrik skulle hon aldrig mer äta varesig kött, fågel eller fisk.
Jag gjorde till en början ingen stor grej av det, vet att jag i nästan hela mitt liv haft svårt med tanken att äta levande varelser jag själv. När jag var i hennes ålder gömde jag tuggade köttrester i huset till mammas stora förtret, och när jag var 16 år och hade flyttat hemifrån så provade jag i några år att vara utan animaliska produkter, så jag förstod henne.

I en veckas tid så lagade jag olika vegetariska rätter till henne och hon åt. (nästan) Tänkte att det är väl en fas som hon går igenom och att hon tröttnar snart när hon börjar förskoleklass eller när det nästa gång vankas en kebabtallrik.

Så en kväll när jag kom hem från jobbet möttes jag av en storgråtande unge, och vid spisen står Robert sammanbiten och stekte stora köttstycken.

- Pappa säger att jag MÅSTE äta DJUR!!!!
Tittar på Robert som säger att när man är 6 år så får man inte bestämma det själv, vill du vara vegetarian när du blir större är det upp till dig, men nu behöver du äta för att växa.
Nelly sitter i min famn och gråter av förtvivlan medan lillasyster stolt studsar omkring och säger att hon minsann tycker om kött.

- Pappa säger att det är djur i godis, det är det väl inte mamma???

Försöker säga till Robert att vi kanske skulle ha diskuterat en lösning tillsammans bara han och jag för att undvika dessa konflikter.

- SNäääälla , kan jag inte få en grönsaksburgare bara idaaaag, frågade hon snyftande.

Senare på kvällen så gjorde vi en deal jag och Nelly, de dagar vi serverar hela köttstycken så får hon något annat och hon äter färs, fisk och annan mat, - - Och kebab sa Nelly.
Igår gjorde jag och Nelly världens godaste broccolisoppa och hon åt tre portioner!