feminist, javisst!

Vill vi ha ett jämlikt samhälle så får vi snällt ta de negativa bitarna med. Men visst hade det varit skönt att tindra med ögonen, till mannen på verkstaden där jag köpte torkarbladet. Och när jag sen stod där på parkeringen, svor och förfrös fingrarna, då var jag bra sugen att fråga någon av mina manliga kollegor om hjälp.


Men envis som jag är, och med en önskan om ett jämlikt samhälle så fortsatte jag tills att de var på.

OCH DET KÄNNS SÅ SKÖNT!!!

Man vet att man är gammal när...

när man tvingar kassören på Systemet att kolla leg!

Han såg lite fundersam ut och sa bevis??? Så jag trodde ju självklart att han ville att jag skulle bevisa att jag hade åldern inne, även då jag såg så ung och oförstörd ut.

När jag glatt plockade fram mitt körkort, och tänkte att det var på tiden någon frågade då det var väldigt länge sedan nu, så skrattade han och sa att han menade om jag ville ha kvitto.

Men då tog han snällt mitt körkort och sa.. jag kan titta ändå, jag gissar på..... 78!!!

- Nääää 79!!! sa jag

Mysteriet på Gruvvägen

Jag har aldrig trott på spöken, vill att det skall finnas en logisk förklaring till allt och för att om jag trodde att de fanns så skulle jag bli så fruktansvärt rädd.

Men efter att ha haft en dotter som aldrig trivts på sitt rum och hela tiden påpekat att hon inte kan sova där och känner sig rädd, så anlitade vi igår en "spökpratare". Barnen var såklart inte hemma, och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag grep efter alla halmstrån för att min dotter skall vilja sova i sitt rum igen.

Han gick runt i vårt hus, visade ställen där det fanns positiva pelare, och pratade om att första planet kändes så bra. Sen gick vi ner i källaren...

- Här har vi det första spöket! Utbrister han, en man 67 år, och vi fick alla känna på honom. Spöket fick lämna huset och vi gick upp på övervåningen.

Redan i trappen sa han att det var en olustig känsla, ett tryck för bröstet och en vilja att inte gå upp. Vid översta trappsatsen stod spöke nr 2, en elak dam i 90 års ålders. Precis på den platsen min dotter säger sig vara rädd för att det skall komma upp någon på.

Hennes rum var en plats där han sa att ingen skulle kunna sova bra i, det var fullt med negativa pelare och energier. Han rensade det... I sovrum nr bodde en tjej som inte hade problem att sova sa han. Och det stämmer verkligen. Sen kollade han igenom resten av rummet och godkände dem. Tog bort spöke nr 3, även det en elak dam men något yngre.

Sen fick vi träffa våra skyddsänglar och känna på dom.

Vet inte vad jag skall tro om allt detta. Jag bestämmer mig när min dotter kommit hem och vi får se resultatet.

Men jag sov iaf gott i natt, ensam i huset.

LÖSS!

Efter alla år med lusvarningar på dagis och skola så har jag trott att just vår familj varit imun. Ingen av oss syskon har någonsin drabbats och trots att nära vänner till barnen haft oinbjudna gäster i hårbotten så har vi varit förskonade.... ända tills nu....

I fredags upptäcktes en lus i Nellys hår och hela familjen (och huset)fick genomgå en ordentlig lussanering. Schamponering och ett evigt kammande...

Även om jag inte hittar något mer i våra hår så har det blivit en fix idé. Kan inte tänka på något annat och det känns som om det kryper överallt...

Sjukstuga på Gruvvägen

Nu är det krassligt i familjen, barnen har haft riktigt hög feber och såriga hesa halsar. De innebar att de missat en hel del aktiviteter, bl. annat så missade Nelly dagens Nobelfest i skolan. Då dukar de långbord i matsalen, blir serverade avskolans personal, delar ut priser och får glassbåt till dessert. Som kompesation för att ha missat detta evenemang hon så länge sett fram emot så skall vi fira hemma ikväll.

Jag och Robert skall göra massor av olika Tapas, duka fint och äta glassbåtar till efterrätt.

Trevlig Nobelhelg!

Lycka är...

att ha en syster. Det är stunder som nu när Johanna är borta som jag inser hur stor betydelse hon har för mig. Kanske jag tar henne för givet, att hon bara finns där. Men hon betyder så himla mycket. Det är henne jag ringer när jag är ledsen, förbannad, vill berätta något roligt, eller om det bara är tråkig reklam på tv och jag vill ha sällskap. När vi var små så var vi tajta som syskon är, pga ålderskillnaden så var det mest lek och sagor. Och jag var storasyster som både stöttade och förmanade. För att sedan när hon var tonåring och jag var ung vuxen så var vi vänninor. Vi busade, skrattade, åt och sov tillsammans.

Idag är vi båda mammor och har egna familjer, men vi är fortfarande en stor del i varandras liv, så det är väl en väldans tur att våra män och barn tycker om varandra de med. Idag är Johanna den i (den gamla)familjen som jag är närmast, och jag tror inte något i världen kan ändra på det.

Så kära syster kom hem nu!!! JAG SAKNAR DIG!!!

En bild på våra fina barn, och visst syns det att det är kärlek...

Första advent

Veckan som gick var intensiv på många sätt. Det var sjuukt mycket på jobbet och olika möten och aktiviteter som tog upp all övrig tid. Dessutom så jobbade jag och Robert olika tider så vi hade svårt att avlasta varnandra. Sen var det kalas och turneringar till helgen. Mitt upp i allt detta så skulle det bli första advent, något jag inte haft tid och ork att ens fundera över. Men som tur var så hade Nelly andra planer. På lördagen fick hon nog av vårt opyntade hus och beordrade mig att gå och hämta adventssäcken i garaget. Och vips så var det julstämning hemma. Hon var snabb med att sätta upp stakar, fixa adventsljus och sätta upp tomtar lite här och var. Och visst blev det vackert. Tur att man traditionsbundna barn.

Trevlig advent på er...