Igår lämnade tand nr 4 Nellys fina mun. Det var efter mycket slit, gråt och sång som den äntligen "ploppade ut". Som hon hade längtat, till slut gick den att vända upp helt mot tandköttet, visa baksidan utan att lossna.

Så en nöjd tjej hämtade ett glas, fyllde det med vatten och inväntade tandfen. Jag blev lättad över att hon verkade ha glömt vårt senaste Tandfésamtal då hon nästan genomskådade vem som låg bakom mysteriet med pengar i glaset.

Då tittade hon på mig med allvarlig blick och frågade rakt ut
- Det är väl inte ni vuxna som smyger in på natten och lägger i pengar? Jag svarade då att det enda jag vet är att hon behöver inte vara rädd. För det var det som inledde konversationen, att hon kände sig otrygg över vetskapen att en Tandfé skulle komma in till henne när hon sov.

I Morse när hon kom ner med guldpengarna i handen och kvittrade glatt så stannade hon upp, tittade på mig länge med en misstänksam blick.

- Vad är det sa jag, vad tittar du på?
- Jag bara funderar på hur du skulle se ut med vingar, om du skulle gå in till mig på natten och låtsas vara Tandfén!