fredag 14 mars 2014

Tumör, svulst, knöl, är en vävnadsbildning i kroppen utan någon fysiologisk funktion.

Så står det om man söker på ordet tumör på Wikipedia. Men för mig och för de flesta andra är ordet tumör något man får rysningar av bara att tänka på.

För ett år sedan så upptäckte min man en knöl på halsen, en knöl i storlek som en mandel. Efter att den inte verkade försvinna så besökte han vår lokala vårdcentral. Där hade de ingen aning om vad de var, de skickade hem honom utan undersökning och sa att han kunde ju komma tillbaka om den blev jättestor eller om han blev sjuk. Då bytte han vårdcentral till en i grannkommunen. Där togs han emot väl, och de sa. Vi vet inte vad det är, men vi skall ta reda på det.

Skönt tänkte vi, nu får vi hjälp och slipper oroa oss. I dagens välfärdssverige har vi något som så fint som heter Vårdgaranti, där man bland annat skall ha rätt till påbörjad behandling inom 90 dagar. Som sagt så har det gått ett år nu.

Det visade sig att "knölen" satt inlindad i en massa nerver, nerver som gör att det strålar och domnar ut i kroppen. Nerver som gör att ingen hittills har vågat gå in och se vad knölen är.

Han har varit på ett flertal olika röntkenundersökningar och vid ett tillfälle inlagd för att de tänkte gå in och ta ett prov, men då de inte läst journalen, och fick reda på i sista sekund att det var en massa nerver inblandade. Så blev han utskriven utan att något gjorts. Vågar inte ens tänka på vad som kan hända om någon skulle skada en nerv felaktigt.

Sommaren 2013 så ringde en kvinna och sa - du har en tumör, vi vet inte om den är elak eller godartad. Du kommer att få fler kallelser, tar det för lång tid får du höra av dig själv.

Då brast det för mig, en tumör!!! RIskerar jag att förlora min man? Min livskamrat och barnens far? Skulle jag klara av att bo kvar i huset? Nu måste jag bli superwoman! Men samtidigt vara stark och stötta honom, det var ju inte jag som fått beskedet utan min man. Det var inte jag som hade en stor utbuktning på min hals

Målet är nu att få komma till Neurologkliniken i Uppsala. Där finns det specialister som skall kunna gå in, kanske för att se vad det är, ta prover och beroende vad de säger avlägsna knölen.
Dit fick vi en remiss sommaren 2013. Återigen, vårdgarantin....

Men varje gång när det nästan gått 90 dagar så får han en kallelse för ett fystest eller dyl, så då förhalas tiden.

Nu har det gått ett år, och vi säger att hade det varit elakartat så hade han varit riktigt sjuk vid det här laget, eller något ännu värre...

Så det är nog som Wikipedia säger, en vävnadsbildning i kroppen utan någon fysiologisk funktion.
Men den sitter på halsen på min man, och där skall den inte vara!!

Men det är väl bara att vara en duktig patient och medborgare, betala skatt och vänta snällt tills att nästa kallelse kommer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar