Älsklingsungar!!!

Desperate Housewives

är äntligen tillbaka!! Nu är det höst och man kan med gott samvete sitta och titta på TV. Även om det var säsongsstart igår så känner jag redan en viss saknad över att det är sista säsongen. Vet inte vad det är jag gillar så mycket med det programmet, det är kanske för att det funnits med mig i så många år, kanske för igenkänningsfaktorn. Nog för att mitt liv är långt ifrån glamoröst men det finns bitar i var och en av karaktärerna som man lå lätt kan känna igen sig i.

Jag känner igen mig i Susan, i hennes virriga och rätt klumpiga sida. Ibland blir jag lite som Bree, blir pedantisk och älskar att hitta på nya recept och göra långkok. För det mesta är jag nog som Lynette, som har familjen som nr 1. Barnen och mannen är viktigast och man gör så gott man kan. Ytterst sällan men det händer att jag känner mig som Gabrielle, det är väl de få gånger om åren när man är barnledig, syrran har stylat upp en till en Supermodel och man klapprar fram på höga klackar.

Men nu som sagt är det sista säsongen som visas på TV, och jag skall njuta till fullo av deras sällskap på tisdagskvällarna.

Sen om några år så fattar man väl inte vad det var man tyckte var så bra, och det kommer att kännas som när man ser på et gammalt avsnitt av 90210.... vad tänkte jag???

Tandfén del 3

Nu VET jag att Nelly inte bara misstänker utan är helt övertygad om att det är jag som är Tandfén. Igår när jag nattade henne så plockade jag undan en leksakshund som stod på golvet, och sa: - Vi tar bort den här så ingen snubblar på den i mörkret.

- Men mamma du behöver inte gå in här jag har väl inte tappat något tand idag heller!!
- Nej men jag kanske vill in och pussa på dig i smyg när du sover!!

De börjar bli stora mina små barn....

7 kilo!!!

eller 5 beroende på om man räknar de två semesterkilona som jag hade när jag startade. Hur som helst så är jag väldigt stolt och nöjd över mig själv.

Mår man bra så syns det!!!

undrar om det bara är jag...

som ibland när jag är ute och kör bil "leker" att det är uppkörning. Dvs är stenhård på alla regler, håller händerna som klockan tio i två, och är noga med alla knep man fick lära sig i körskolan och tittar extra noga och ofta i backspegeln så att den påhittade kontrollanten skall tycka att jag är duktig.

Man inser tyvärr inte hur bra man har det förrän man ser andras olycka...

Nackspärr

Är trött på att ha denna ständiga värk i nacke och axlar.... Nog för att jag mer eller mindre alltid har ont efter olyckan 97 men den nackspärr som jag dragits med sedan i onsdags vill inte ge sig!!! Har provat allt känns det som.

Igår lade jag mig ett tag på spikmattan som jag rullat ihop som en nackkudde och det gjorde mig lite mjukare.... Tills att det blir bättre så får jag väl stå ut med att se ut som grannen i Beck.