jag tror på ödet...

Hade jag inte varit i staden just den dagen, hade inte jag sprungit ut just den tiden, hade inte porttelefonen varit trasig, hade någon svarat i telefonen på numret jag försökte ringa, hade jag blivit insläppt i porten av personalen som stod utanför, hade jag inte valt att gå en annan väg tillbaka, hade jag inte vågat ta kontakt med tjejen som stod och rökte, hade jag inte vänt blicken mot dörrarna som öppnades..

då hade vi aldrig träffats, och jag hade aldrig fått den underbara kram jag saknat i 4 månader....