Man för stå för sitt ord..

Novar har länge suktat och längtat efter den dagen då hon skall få en egen tv på sitt rum. Hon har nöjt sig med att vi lovat att hon skall få en när hon blir större. Men den senaste tiden har hon varit mer ivrig. - Jag vill inte vänta tills jag blir stor, snääälla kan jag inte få en egen tv på mitt rum nu!!.

Till saken hör att Nova har aldrig visat något som helst intresse för att rita eller skriva sitt namn. Alla hennes teckningar består av småbarnsklotter. Har inte brytt mig så mycket om detta utan tänkt att alla barn är olika. Men den senaste tiden har jag försökt få henne att ”träna” lite. - Skall vi rita en gubbe tillsammans? - Kan du skriva dina bokstäver?? Men hon har varit helt ovillig att ens försöka.

Så i lördags när hon återigen tjatade, bönade och bad, Snääälla mamma nu ber jag snällt, jag vill ha en TV på mitt rum NU!!!!
-OK, sa jag, du kan få en tv tidigare, jag lovar dig att den dagen du kommer och visar mig en teckning med en gubbe och ditt namn på så skall du få en TV.

Nöjd sprang hon iväg till syrrans rum och kom tillbaka med en huvudfoting. Jag trodde inte alls på tjejerna och menade att det där hade de gaddat ihop sig om, och Nova hade fått Nelly att göra en teckning som såg ut som att komma från en 3-åring.
Jisses vad arga dom blev. Men då de gaddat ihop sig mot mig innan så kunde jag ändå inte tro på dem.

Jag tog fram ett nytt ark, och bad henne på nytt att göra en bild.
Då ritar hon ett, huvud med ögon, näsa, mun, hår, armar och ben. Skriver NOVA med nästan läsbara bokstäver och räckte över till mig.

Ungen har helt enkel kunnat hela tiden men inte haft lust.

Nu blir det till att köpa en TV till henne...