Stanna upp en sekund...

Gick med raska steg över torget för att gå in på ICA, då får jag höra en mansröt bakom mig
- Du tjejen!
Vänder mig om och ser ett gäng utanför systemet, min fösta tanke var att de skulle tigga pengar. Men jag stannade ändå och undrade vad de ville. Då kom två av dem fram mot mig, den ena sköt den andre i rullstol.
- Ja? frågade jag.
- Jag vill bara säga att du är så vacker, sa mannen.
Överraskad sa jag tack.
- Ja du är så vacker att jag börjar gråta, man såg att han antingen var berörd på riktigt eller en riktigt duktig skådis. De frågade vad jag hette och vart jag skulle.
Jag sa att jag hette Jenny och skulle köpa broccoli till kvällens soppa. Männen hette Jarmo och något annat finskt, de berättade att det ätit mycket soppa som barn. Och sa att det var bra att jag lagade bra mat till barnen så de var starka och friska. Efter en stunds småprat så tackade jag för komplimangen och önskade herrarna en bra dag. De tackade för att jag tog mig tid och pratade med dem, att jag såg dem.

Gick sen därifrån men det får en att tänka till....

Man skall inte vara rädd för att visa lite medmänsklighet, stanna upp i sitt inrutade vardagsliv och se varann..

Halv 7 hos mig

Måste bara dela mig mig av gårdagens "hitta-på-recept" som enligt mig var en fullträff.

Kycklingrullader på potatisbädd
Du behöver:Tunn skivad kycklingfilé
bacon
färskost, vitlök och örter

potatis
buljong, örter och vitlök
olja

Lägg filébitarna på en skärbräda, bre på färskost, rulla ihop och linda bacon runt.
RIngla lite olja i en form och lägg i rulladerna.

Skiva potatisen och lägg i en bunke med lite olja och smula över en buljongtärning. Blanda om och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Placera plåten och formen i ugnen på ca 200 grader, efter halva tiden byt plats så att båda får fin yta. Servera om man vill med någon sås men det är inget måste då färskosten i kycklingen är saftig. Vi hade kokt broccoli till.

Mums filibabba.

Alla helgons dag

Nu har vi varit och tänt ljus även i Norberg, vi går till minneslunden varje år med tjejerna, tänder ljus och sjunger blinka lilla stjärna. Nelly kände sig för stor i år så jag och Nova fick sjunga ensamma. Nova tyckte att vattnet i minneslunden var som en inbjudande bassäng och kunde inte förstå varför man inte kunde få bada där. Inte ens om man som hon föreslog gick dit på sommaren med baddräkt. Vi sa att det var änglarnas bassäng.

Annars har dagen varit mest ett farande till olika kalas. Nova var på 4-års kalas hos en i tjejligan. De är 4 små tjejer på dagis som håller ihop i vått och torrt. Dagen till ära hade hon prinsessklänning på sig, man skall ju vara vacker på kalas.

Nelly är nu på Halloweendisco-kalas hos en tjej i klassen och jag och Nova har "tjejfest" Eller hon kollar på Rasmus på luffen , dricker rosa juicedrink med 10 sugrör och äter ostkrokar. Själv kokar jag dillkött til mig kära make som jobbar helg.

Vi har även haft snabbvisiter av både farmor och farfar och spelat min häst spel,så det är som vanligt... det rullar på. Dessa helger när man tänker på alla änglar i himmelen extra mycket så är man extra glad och tacksam över vad man har. Är så tacksam för min fina familj, min underbara man och fantastiska barn.


Avslutar med en ny höjdare av Nova; Hon såg en bild på kungen i jaktmundering och utbrast -Åh det där ser ut som Tant Berg! Man kan inte annat än älska den ungen.

Älskade Farmor

Nu har jag varít till kyrkogården och hälsat på Farmor som gick bort alldeles för tidigt. Farmor fick Cancer och kunde inte botas. Jag var 11 år, men fastän det var så länge sedan så tänker jag på henne ofta. Farmor var trygghet, glädje och värme för mig. Somrarna ute i sommarstugan, där Farmor lagade pannkakor på vedspisen och skämde bort oss kommer jag alltid att minnas. Vi fick alltid norpa kålrötter, morötter och annat gott som Farmor hade i landet, där låg vi och knaprade i hängmattan och läste Kalle-Anka. farmor hade blommor överallt, och på ett ställe som hon var extra stolt över växte det lupiner, jag som visste att farmor älskade blommorna skulle överraska henne och plockade alla lupiner i en bukett som jag överräckte henne. Tanken var god och jag minns inte att farmor någonsin var arg på oss barn, så även om hon säkert inte blev så glad över att jag plockat blommorna så fick jag säker en stor varm kram.

Det stod alltid en blå glasskål med lock på bordet fylld med polkagrisar, såg aldrig att hon åt någon själv men hon borde ha märkt att det minskade då vi smakade så fort vi fick chansen.

Minns att farmor alltid hade vackra smycken som fachinerade mig, farmor var alltid uppklädd med halsband, hårband och snygga örhängen, även om hon påtade i rabatterna. I efterhand när jag fått lådan med alla smycken av farfar så ser jag att det var nästan uteslutande plastclips i alla starka färger. Men sån var hon, färggrann och vacker. Och ibland så "lånar" jag ett halsband av henne och då känner jag mig extra stark.

Sista gången jag träffade henne var på sjukhuset, hon låg där, så liten och så skör, nästan genomskinlig, jag höll hennes hand länge och strök den försiktigt. Hur säger man farväl till någon som skall dö när man bara är ett barn. Även om det var jobbigt så kändes det inte farligt.

Det är med sorg jag tänker på att farmor aldrig fick se oss växa upp, få barn och flytta hemifrån. Men jag tror att hon sitter på sitt moln, med turkosa örhängen, rött hår och målade läppar och ser på oss med samma värme som vi känner när vi tänker på henne.

Farmor du fattas oss... vi ses i Nangijala

Mardrömmen

Kollade på uppdrag granskning i går kväll. Grät och grät, det var så fruktansvärt. Ett föräldrapar som blev falskt anklagade för att ha sexuellt utnyttjat sina barn. En mardröm som pågick i ett helt år. Och detta pga ett enda telefonsamtal....

http://svt.se/ug/#20111101204433/de_blev_oskyldigt_anklagade_for_sexuella_overgrepp?&_suid=993

Barn skall skyddas till varje pris och det är jättebra att det finns myndigheter som utreder och tar detta på allvar. Men i detta fallet så gick det helt fel.... Det skrämmer mig, för att det kunde ha hänt vem som helst.

Ett stort steg

Nelly har i natt för första gången sovit borta utan att det varit tillsammans med släkten. Hon har alltid velat och våndas men nu när det var övernattning på fritids med klassen så var hon redo. I veckor har hon längtat men kvällen innan så började hon grubbla och oroa sig. Försökte uppmuntra henne på alla sätt och försäkrade henne om att det skulle gå bra, och att blev det för jobbigt skulle jag hämta henne om det så var mitt i natten.

Hon for iväg och i morse när jag frågade henne hur det gått så svarade hon.
- Det var inge roligt, jag och E kunde nästan inte somna på hela natten, och på morgonen saknade jag er jättemycket! Men jag försöker nog igen nästa år!
Jag är så stolt, det var ett stort steg för henne, min lilla sköra prinsessa.

-8 kilo